visst går det att förutsäga
det vilket är i ljuset av markens
andning
tecknen går att läsa
tecknen står skrivna i allts hud
länkade samman
visst går det att förutsäga
frågan är bara varför
lev
livet
i svarande skönhet
egentligen bekymrade dessa sig ej
om kommande
om varande
om det vilket var om kommande om
om
om flydda passager
om ännu vilande
om
om
ser du ut
in i natten
minns du hur händer kupades
minns du ansiktets milda skimmer
ögonens kärlek strömmade
minns du din undran vadi dessa
händer bar i sig
minns du hennes skimrande ögon
detta skimmer kan sägas vara
sagoskimmersstoff
hemlighetsfylld skönhet
minns du hennes skimrande ögon
hur hon så mjukt andades in i
händerna
hur
vad var det du såg
det du såg var ängen
ur skogsbrynet sköljde dimman in
i en av alla stunder log du in i
ordens brytningsljus
bryne
nynnade du
bryne
du såg skäran slipas
knivens blad slipas
skarpgöras
skärpas av brynets svar
dimman steg allt högre
svävande
böljande
stillhet
tanken ilade mjukt runt
vandringsstaven
dimma ilar så
du
borde vara vass
du borde vara tydlig
icke svävande i dessa slöjor
tanken vandrade lugnt ännu ett
varv
jag inser att du stiger ur
köldmarkers skuggvrå allt under trädens böjda
halvslutna ögonlock
säg mig
dimma
vem är du
vad är du
varför viskar du
skärpa
skärpt
dimman stannar en stund i rörelse
det vet du
du vet hur sinnen skärpas
sinnen vilka gråtöcknade suckar
över bommen lagd över forsens strömmar
den vilken de bommade
den stock vilken lades av
bäverfolken
till gagn
till svarandebehov
till
komma
över
gåbom
vandringsbom
ej slagbom
kanske är jag så sade dimman
det de såg samt icke såg i
kommande ur var i är
de visste
de vet ty slöjan var ej lagd
de undervisade sig själva i att
läsa tecknen för kommandes insiktslärosteg
naturligtvis
upplevde de henne
jorden
vara platt
ty de levde samt såg i ett plan
så kom de till insikten av
de viskande tornen
att hon
jorden var samt är rund
de var
de är världsomseglare
gudomens ljus lyser i dem
dem lyser i gudomens ljus
dessa fresker var målade i deras
själar
de visste utan att veta
det kommandes insteg
ut ur de slutna rummen
de var
de är världsomseglare
gudomens ljus lyser i dem
dem lyser i gudomens ljus
två i stunder av två;
planetariska banor
korresponderande punkter händer
vilka har behov av varandra
de band banden lösa
sidenbanden runt handleder
fästfolk
tvenne blevo ett
ett blevo tvenne
båda måste levande inse
möjligheten att hålla ihop
trots avstånd
samtidigt göra båda resorna
tillsammans
detta visade
visar hon
jorden
det är lätt se
spindelns vävarrörelse i detta
hon lade handen över mina
haltande steg
över min hand
mjukt
sådär mjukt vilket endast den ur
ålder kan göra
hon andades
ja hennes väsen lindades susade
runt mig
moderliga kjolar
vi satte oss ned
hon rörde vid mina ögon
varur lärde krukmakaren sig forma
lerkärl
ur jordens ådror
så sade hon
krukmakarens lerkärl blir färdiga
ja
så färdiga de kan bli
dessa lerkärl brukas
kanske slinker ett ur handen
skärvorna är fortfarande kruka
samtidigt jord vatten eld luft
allt det vilket var samt är i
begynnelsen
i begynnelsen skapades människan
ett bland allt
människan är ej färdig
de höga krukmakarna formar bilder
i henne
bilder till det hon är i kommande
i var
dessa bilder är ej abstraktioner
är ej tankar
är ej föreställningar
möjligen dessas; abstraktionernas
tankarnas föreställningarnas böner om
eller till förverkligande
änglar
ängeln i dig
målar
med mjuka penslar
livets skönhet
visst går det att förutsäga
det vilket är i ljuset av markens
andning
tecknen går att läsa
tecknen står skrivna i allts hud
länkade samman
visst går det att förutsäga
frågan är bara varför
lev
livet
i svarande skönhet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar