håret är vitt
månsilvrande vitt
snövitt
manteln är brun
venuskopprande
jaspis
jordbrun jordebrun
ansiktet händerna
gestalten
kanske
kanske
en stam en pelare
en man
en man vilken vandrar
i markerna däri
de hulda kvinnorna
ömt myllar jordarna
vari törnen blommar
så ock i vinterträdgårdens
vitjordar
de hulda kvinnorna gav honom blad
gav honom höstens blad in i
solvindens torkande yrande dem
alla
de hulda kvinnorna måttade med
händerna
fönster till himlar
gav honom fyra ribbor
foga dem mjukt samman
de hulda kvinnorna visade honom
ramen
visade hur de fyllde ramen med
allsköns blad
hur de vattnade bladen med
bäckens källåder
den vilken färdas genom sand
den vilken stiger upp
vid de trenne stenarna
vid det stora trädets rothölje
de hulda kvinnorna kokade
av pärlor sammanhållande
malde i morteln utsteg lignin
tillsatte detta i ramen
lade bladen med allt i press
följde månskärans andning
vid sjunde lyfte de pressen
vad gjorde de i dessa sjunde
de vårdade myllade jordarna
vari törnen blommar
så ock i vinterträdgårdens
vitjordar
mannen
han vårdade kvinnornas lä
lagade dörren
lagade taket
tätade grunden
allt medan bladen förbereddes
till
vid det sjunde
lyfte de bladen
arken ur ramen
till han vilken vandrar
i markerna
han sitter nu i skrivkammaren
med oljelampans låga skimrande
med fjäderpenna given ur luften
med bläck givet av hav
doppar pennans spets i hornet
tonen ljuder vida
i bergsgårdar i skogsgårdar
sjöar hav
han märker ej
han har glömt skriva
droppar av indigoblå djup
tänder stjärnordens
klara
han minns
en stund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar