karmarening
är ett vackert innebördsord
vän av vandrare
näri väver du vägarnas vackra
nätverk
ej för hårt ej för mjukt
är detta linor du spänner till
lindansare
vilka lågor tänder du
de i kupor eller de i
fackelhållare
är lågorna skimmerljusen i
gaslyktan
är lågorna elljus
visst är tändtrådar vackra i
gatlyktorna
eller kanske tänder du neon
inte neon av det stelnar ögonens
vackra rörelse
nej
ej
tänder jag neon
gjorde jag det vore det eon
ur eoners visdomsögon
vän av vandrare vilka är dina nät
är näten till fångst
eller
är näten till skydd
är dessa skyddsnät
vilka är näten
det var väldigt vad du frågar du
är en forsande vårflod
ej är de till fångst
näten är många och nog kan dessa
vara skyddsnät i stunder av vankelmod
i det stegen vajar
i det sinnet svajar
linorna är dragna båd till
sträckt gång samt till böjlig gång
jominsann
balansgång till lindansare vackra
det var en gång
det fanns en gång
då de balanserade på linor i
facklors sken
kan du se
kan du se så förunderligt
tältet det var av duk
kanske av jute
jute
gjuta balsam över
folken var däri
facklorna brann och tälten steg
steg tälten
av vad
av hänförelse
hur skall tält kunna stiga
folken var däri
facklorna brann och tälten steg
kan du se
kan du se detta
kan du se så förunderligt
kan du se denna förunderligt
vackra luftballong
det fanns stunder vari lågorna
var skimrande i gaslyktor
elljusen
elljusen ja
dem trycker de ju på med knappar
enorma tangentbord
och vips tänds de
lamporna
i tusenfalt
pärlhalsband minsann
pärlor i tusenfalt
stjärnorna är nästintill att
skugga sina ögonljus i denna så kallade mångfald av ljus
bländande skulle jag vilja säga
nog händer det att jag facklor
tänder
dansar elddanser i nattens
mörkaste indigoblå
nej jag tänder ej facklor till
eldslukare och ej till drakslukare
undrar du nu varthän orden rider
orden de rider på månskenshästar
silvrande
på nattsvarta hästar på
vitskimlar på alla de hästar du kan skönja i denna vackra mjuka ritt
jo
näten ligga mjuka
följande stegen
sviktande är näten dock ej
sviktande i tillit av vetskap om
mitt långa hantverk
näten kan du se i din hud
kan du se i floderna
åarna
bäckarna i förtydligandeljus
så vet du vari bävrarna stundtals
handräcker mig med dammar
linorna
trådarna är balans
så är eldens vara balans
hästarna
var kom hästarna in
hästarna skrämdes av dynamitarder
dynamitarder vilka ej visste
eller mer sov i sin handling
de sprängde
ja det var ju ett hantverk i sig
att borra knacka samt placera dessa gubbar
samt dra trådarna
tända med facklan
hästarna
var kom hästarna in
hästarna skrämdes av dynamitarder
dynamitarder vilka ej visste
eller mer sov i sin handling
de sprängde
ropade tänt var det här
ja
kanske skulle jag ha ropat så
nåväl knallarna for land och
riken runt
sålde till stugorna i bykretsen
spetsar band nålar
snus bröd karameller
och mycket annat till livets
nödtorft
undrar varför de säger så
livets nödtorft
torven värmer de frusna är en
vackergåva av dem så mången tanke ej vill tillstå
knallarna var det ja
stenarna for runt i vilsna ras
därav sprang hästarnas lugn väck
läck
hästarna skenade rev upp damm
om inte det ena så det andra
det var i den stunden orden ur
hjärtat steg fram
hästarna
tankarna kunde andas ut
så red de till dalen däri
drakarna nu bor
lever
floderna var lugna
drakarna ej eldsprutande bestar
minns du luftballongen
så vet du varur drakelden kom
tämja
är ej kväva
det är att ingiva tillitsmod
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar