ja
det är så
orden
bilderna
finns nedtecknat
i allt
inom oss
orden väntar in
vår befrielse
då vi är öppna är det
öppnade slussportar
kanske slukar vattnen oss
ej till förgörelse
möjligen av tankens bojor
de för oss in i djupet
till att se
vi är dropparna
är i allt
*
vad jag tycker
samt vad jag inte tycker
det har inte en betydelse
spelar ej en roll
det jag upplever
är mitt hjärtas röst
kan du höra den stämman vibrera
med rättighet
kan jag ej döma över medvarandes vägval
lita till deras tillit kan jag
stödjandegest är ett vackert
innebördsord
det hör ej hemma i tyckanden
jag har aldrig motsatt mig
en medvarandes val
bett om vägledning i deras
livsval
för dem
ej för mig att se djupare in i
deras ögonbrunnar
*
vinden i nattstrimmans vita
fjäder satte sig ned på fotpallen invid sömmerskans utfällda kjolar. vilka låg
i mjuka veck volangsvall runt henne. sömmerskan vilken broderar bårder på väven
drömvävaren vävt i azaleaträdets krona. var gång udden, spetsudden, nålens udd
blir slö ger nattstrimmans vita fjäder henne en skarpnynål. tar hand om den
somnade låter den somnade vila i kretsen av de ytterligare utmed kanalens
elfenbensvita. lugnt träder hon stjärnljustråden i nålens öga. detta sedan
nålen bejakat vägen; bårdvägen besjungen av barden. en drapa ur sångvävarens
lystrandehud.
allt detta är det vinden kom
till. sömmerskan frågar vinden vad vinden har med sig ur hjärtfloden. vinden
begrundar ytterligare en stjärnstrimma. jo människovandrarna talar vitt och
brett om, om magi om, om magiker, om, om mirakler. många var det ej vilka
trodde förhoppningsvis insåg de mirakler han utförde genom den han var i är.
många var det ej vilka trodde förhoppningsvis insåg miraklet i hennes moderliga
viljevara. visst sökte mången bortförklara och det kan man ju med allt.
sömmerskan sömmade lugnt vidare mirakelstygnen.
vinden fortsatte; trodde kanske
de gjorde, jo det gjorde de nog det hördes så. trodde kanske de gjorde,
insikten steg de ej in i kanske insåg de vad det var egentligen detta med magi
med magiker. det fanns ju de och finns ju de vilka gjorde det ena med det andra
med det tredje för att hypnotisera jag menar tillverka mirakelkurer. det jag ej
kan inse är varför de kurar ihop sig istället för att se det uppenbara.
sömmerskan sömmade lugnt vidare mirakelstygnen. vinden fortsatte; kanske är de
ej mogna se mirakler i dem själva. svaret på deras varför på mitt varför är ju
kristallklart rent. var för. ja, det är ju just de vishetsfyllda orden ”koka
soppa på en spik”. allt är möjligt i det dem ser hudens elasticitet. huden
följer mognadens stadier in i frö in i doft. doften andas i hjärtats trädgård
upplevelsebar.
så är det säger sömmerskan med
mjukstämma sömmar lugnt vidare mirakelstygnen alltmedan barden ur bården med mildstämma
tonar vinden in i sömn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar