det är ej
alls
underligt
att den vilken lever bortom
bortom mänsklig gemenskap
blir
den luggslitna
har du sett en ensam varg
varginna
har du sett
skabbräven
det är ej alls underligt
att den vilken lever bortom
mänsklig gemenskap
blir
luggsliten
*
hon frågar mig
vilka mål finns det att bjuda
till de kommande gästerna
har du funnit rullarna
nedgrävda
i sanden lagda
i krukor
säg mig
vilken är sandens göranden i
detta
säg mig
vilka är krukorna
se detta
krukorna är komna ur jorden
vattnade av samt med tårar
ur regnbågslinsens prismaljus
jordar vattnade av allt det
vilket vatten är
jorden blev till lera
sjöstrandslera
formades till krukor
krukorna bars till brunnen
vatten hämtades ur brunnen
ur källan vilken stiger upp
där vid stenarna
somliga av krukorna fylldes med
helgade örter
somliga av krukorna fylldes med
säd
allt detta är näring till
törstande hungrande
sjuka
detta är krukornas väg
sanden är kommrn ur bergsmantlar
ur stjärnandning
är bärlager
är det vilket vattnet strömmar
genom
till renande av bistersmaker satta
vilka är
rullarna
är rullarna kålbladen
örtabladen
är rullarna pergamentsblad
är rullarna skrift
av skrift
är rullarna skriftrullar
säg mig
har du funnit skriftrullarna
nedgrävda
i sanden lagda
i krukor
vilka mål finnes att bjuda
till de kommande gästerna
hon ler med ömhet
vi talar målens berättelser
riktning
föda
riktningar smaker dofter hunger
mättnad
vi talar nog
ännu
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar