den 13 januari 2013

vad är att medvetet vandra

är det

att med vetande vandra

är detta vetande

kunskapande

varför skiljer du dem åt

kanske för att jag nynnar vishet är skapelsens ljus

visande

skapelse

du har skrivit många ord med ande i slutstavelsen

är anden möjligen den vilken håller i vandringsstaven

jag ser en mycket gammal man

med vitt snöhår

han bär en dräkt

jag vill säga av snö

av kristalljus

han andas snödun

hans armar är bara

han fryser ej

trots att allt är gnistrande vitt

av rimfrosttoner

av köld knarrar snöfiolens strängar

hur kan du knarra

det gör jag ej

det är dina steg vilka knarrar

nu ser jag mannen med det vita håret

högt uppe på ett berg

han lutar sig lätt till staven

med vänster hand visar han vägen

mannens ord ljuder genom

vindars stämmor

är överallt

inom

kunskapande kan komma av vetande

vetande kan komma av kunskapande

ser du det dukade bordet

det är en överdådig festmåltid

av vad

av blad

av böcker

allt detta kan du inmundiga

läsa dig till

det blir ett slags frosseri

och det är väl bra att du är vetgirig

utforskande

det blir bara så svårt smälta alltsammans du häver i dig

till slut kanske du till och med behöver kasta upp en del

kräkas helt enkelt

det osmälta

säg mig

är det kunskap

är det kunskap du äter och blir det kunskap

det blir det säkert - för en nanosekund ty genom att du ej tillåter dig smälta maten

blir det bukfylla med magknip

kunskapen minns du nog mest vara en plåga – kolik är inte skönt

kanske minns du kunskapen en stund

sen virvlar den bort även om strofer stannar kvar är helheten ej verksam

frågan är om det är kunskap eller konstgödning

låt oss parkera alla apparater en stund i garaget

låt oss bruka jorden

låt oss förbereda jorden

se grödan spira

samt växa

samt skördas

det blir kunskap

vetandekunskap

låt oss återvända

vad är att medvetet vandra

är det

att med vetande vandra

är detta vet samt kunskap ande

är anden utanför ditt väsen

är du då i detta

är du nu i detta i utanförskap

utanför

skapande

utan

för

skapande

säg mig vad du ser

jag ser ett skåp i det jag skriver utanförskap

skriver utan för skap anden

hur kan du se ett skåp

jag kan det och skåpet berättar sagan om trädets ankomst till skåpmakaren

det var så

att jag vandrade nedför bergssluttningen

länge hade jag stått vid udden

där vid havet

vindarna ven

havet kom allt närmre

fötterna började gistna

ja stövlarna de sömmade mig kom till ålder

så jag drog upp fötterna

och det var en lustiger dans

ja jag dansade ett varv

barfota

innan jag sprang trots min ålder uppför bergets gräs

för visst var det gräs och är det ännu

kom till bergets topp

vilken fröjd att andas där

så rullade jag ysterlivat nedför berget

det var roligt må du tro

hade ju stått stilla så länge vi alla kan minnas

och visst var det rulla och ej vandra

landade så mjukt vid bergets fötter

inneslutna i mjuka jordar

mjuka jordar

med doftande ängsblomster

satte mig och doftade in skönheten

vad var nu meningen undrade jag

här kan jag ju ej sitta

månne behov finns annorstädes

så jag begynte vandra

inte i zick zack

även om korsstygn är vackra att sömma

nej jag tog mig en lov

och cirkeln bar mig

till en stuga

varur röken skimrade genom en cylinderhatt var det nog

nej en skorsten

dörren stod vidgavlad öppen

katten spann på trappan

och tröskeln vakade med kvistöga halvslutet

så kom där en man

med ett vackert brunt förkläde

händerna var fasta

robusta

vänliga

ögonen plirade

håret var vitt

visst blev de alla förvånade först

stugan katten trappan tröskeln och röken den hickade

medan mannen kliade sig lätt i kalufsens burr

hur kom du dig hit

just nu när jag behöver

just ett träd som du

sa skåpmakaren

ja

jag undrade

var behov av mig fanns

så här är jag

till vad

jo se hustru min behöver ett skåp

och jag skulle så gärna vilja ge henne detta skåp

just nu när hon är hos sin syster i västan passar det gott

kan du

är det ett behov du kan fylla

jo minsann det kan jag

den vilken levde i trädet

satte sig i skogsdungen

såg skåpmakaren sätta igång med det han behövde

allt medan skogens fåglar virvlade och sjöng

allt medan djuren iakttog hans värv med fröjdansljus

skåpmakaren

klöv

hyvlade

satte samman utan spik

pluggar brukade han

dörrar gjorde han med vackra snidade mönster

beslag med kläppar satte han dit

så putsade han skåpet mjukt och lent

smorde skåpet med olja

viskade in i vinden

nu hustru min

kan du komma

genast hördes steg komma allt närmre

hon kom med korgen fylld av frukt till älskad make

alla väntade med spänd förväntan

de hade gömt skåpet bak

vävar av alla de slag

vad är månne detta frågade hustrun

kanske är det ett linneskåp

med vikta lakan

vilka förtäljer linets väg

till långa svepande kjolar

vilka skördar bomullens vita molndrömmar

vilka målar lakanens väg

kanske är det ett linneskåp med dina vävda drömmar

kanske är det ett linneskåp med vikta blad

ark samlade med röda sidenband

ark vilka är

dina förverkligade drömmar i

medvetenhets närvaro

älskade

hustru

min