skall vi koka
knäck
kanske först knäcka nötter
var är receptet
vi gör det på en höft
på en höft; vad menar du
skall vi koka knäck av en höft
eller har din höft blivit
spis
vad menar du
spis
skall vi spisa innan vi ens
nej så menar jag ej
och med höften avsåg jag
improvisera
nej
det har vi provat
knäck ber om vissa doseringar
lagbundenheter
här är receptet
nej vi kokar inte knäck
jag menar
sökte frammana en bild i dig
knäck kan vara hiskeligt bubbligt
i lättflytande fasoner
så segnar knäcken blir segare
segare
jo
passar du ej grytan kokar den
först över
lagom avvägd värme
eller senare i seg bränns knäcken
fast
den grytan går nästan inte att
använda igen
det var knäck
vad säger du med detta
jo
det finns berg och
det finns dalar
virvlande tillstånd sega
tillstånd
tempramentstillstånd
så finns det
tillstånd av maniskhet efter
stillastående tyngd
så
det maniska tillståndet
är för många – ibland – ett
magiskt tillstånd
ungefär att förlösas från grytan
rent utav ur det brända
hur kan du säga så, det maniska
kan för många
jag vet det… försöker se hur det
– kan – vara
ett magiskt tillstånd
stiga in i det magi är
*
de karga bergslandskapen gnisslar
tänder i de störda drömmarnas vilsenhet
söker vända sig från den ena
sidan till den andra
för vad till vad
de störda drömmarna har
spindelmor lagt i nätets vagga sedan hon satt torra liondor på
nu ligga de och sover inbäddade i
vita rosenblad
vad störde er
vad förde er bort från vägen
var det gnistan
var det grindarna vilka glömts
att stängas sedan djuren vallats ur sommarbete
in i stallets värme
var det fiolen vilken skorrade då
stallet slöts
var det grinden vilken öppnades
för slädens hemkomst
drömmarna mumlade leende i
sömnblad
grinden var det ej
hinden var det ej
grindar heller ej
eller lindar
kanske
var det
snödunen
vilka föll ur lindens hår
av
eldflingan
vilken dansade ur elden
samlades till en droppe
och så hände det att
tandsången begynte gnissla ur de
karga bergslandskapens störda
och kanske sov vi i ide
i godan ro
och kanske simmade vi där i
ishavet under ytan av isen den lagda
ja
vem
vet
vem vet
spindelmor begynte vagga nätet
reda ut härvorna
nysta garn
lade nystanen i korgen
morgonkorgen i väntan på solens
första strålar
då skulle hon minsann be om stickor
för att i dagen den vackra sticka
strumpor till drömbarnen alla
och de karga bergslandskapen hade
hört upp med sin tandagnisslan ty nu låg de inbäddade i mjuka dynor av siden i
bolster av sömndun med huvudena på mjuka kuddar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar