ett träd
står helt nära floden
trädet vajar ej
faller ej
trädet står stadigt
stammen är vid
barken är len är hård
är allt det bark är
i barken synes ristade tecken
från fordomnärvaro
trädet ler ofta
nu kan du kanske tänka att det
smärtar trädet
dessa inristade med kniv tecken
det smärtar ej trädet
ty trädet andas deras tindrande
kärleksögon
hur de ur hettan steg in i
fridsförvissningen
viskade
det är vi
trädet har sträckt sina rötter
vida bakåt
balans är vackert susar trädet
näri jag doppar tårna fingrarna
de skira rottrådarna kan vi välan
säga i detta
droppen däri floden
fattar om ett kanske det är ett
hårstrå
det är detta ej susar trädet
vilket doppat sina rötter i floden
däröver banken
är det rötter
det är detta ej susar trädet i
det trädet lyfte handen
med droppen vilken nu satt tryggt
i handkupa
droppen hälsar mjukt trädet
trädet hälsar mjukt droppen
sade jag det är det ej
det kan det ju vara
näri du upplever det
just nu är det en hand
säg mig
vari bestod din brådska
du virvlade så jag
i vetskap av mitt sävliga
fyllde ådrorna med oro
det såg ut att gå illa i den fart
du anlände
så ruskade jag mina ögon
mindes förtröstan vilken nynnade
oron i kav
så nyper du mig ur oron min sann
i det du grep an om mitt finger
vadi består din fart
droppen hade nu pustat ut samt
yrseln var stannad
nog blev jag yr av allt detta
virvlande
och vadur kom farten
droppen steg in i tystnaden
skimrade djupt
trädet följde med intresse
ljusspelet eller var det ett skuggspel
både och samt ett
viskar hon vilken bär eldvärmen
till knopparnas bris
kan jag sitta här i ditt vackra
långa hår
för se
jag anar att droppens saga är
vackervis
det behöver du ej fråga om du får
välkomnad är du
så väntar trädet
så väntar hon vilken bär eldvärme
till knopparnas bris
droppen öppnar sin stämma
i havet följde strömmarna
stilla följde jag cirkelns lugna
andning
vi var samt är i himlars blick
vi var samt är i grundernas blick
vi snuddar vid molnen
vi snuddar vid, vid.
hur skall jag kunna beskriva detta
det kan endast sägas med havsmoln
där i det vi kan kalla ovan ytan
så klarvackert är ljuset
ja nästintill bländande
lockar nästan in i blundande
skymtar glimtar möten
nåväl havet det goda för upp så
mycket
in i ljuset visst är det så
mängder av skroll av kroll av
moll
det förstås är oftast renathelat
i det havet
lägger detta i strandbladet
vi nådde botten, det vilket
kallas botten
ett sandkorn snuddade vid mina
ögon
förtalte mig stenarnas gråt
jag hade ej behövt lämna cirkel
och det gjorde jag egentligen ej
för att se det hela tydligt kan
vi säga;
jag steg upp på stranden ur havet
såg ett röse
ja hu så stort så veklagandes
smärtan skar hudluften i strimmor
vad står på
vad står på
stenarna lystrade
ja; vad står på
vem står på oss
det smällde
knallen
sprängde trumhinnorna våra
så rasade jag samman
jag
berget
och här ligger jag nu
och vad
vad står på mig
mitt leverne
mitt liv
de planade ut markerna
lämnade mig här
se vilkas fyrkantstorn de byggt
skymmer allt i sin väg
visst har jag minnen av
jordringar vackra
visst är det så
beklagar mig gör jag egentligen
ej
önskar gör jag
även om jag i denna stund
ej ser längre än till näsetippen
att det de gjorde var mer
det finns rösen
däri vandrare lägger vackra
stenar
förtäljandes
här vandrade jag
de kunde lagt oss
jag menar mig i ring
en eldring
en blomsterring
jag må väl
gråta
hur skall
stenarna kunna blomma
de spirar
det jag behöver är
en droppe ur månkällan
i denna kristall
hur skall det ske
droppen strålar med ens
det
ordnar jag
därav kom min fart
jag strider för stenarnas
spirande
ah
säger trädet
lyfter en av alla vidsträckta
hämtar
den
droppen
vilken droppen lägger i medhavd
kristall
hon vilken bär eldvärme
till knopparnas bris
breder ut vingarna
se jag bär dig
till röset vilket behöver droppen
du bär
så flyger de
över riken av allt
droppen nynnar
jag strider för stenarnas
spirande
snart var de hos röset
vilket gavs droppen i kristallen
drack därur
vad hände
frågar barnet
jo
sade trädet
stenarna kom att bli
en vacker blomsteräng
i vilken du kan springa barfota
samt andas in sommarens dofter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar