den
vilken sluter ögonen
in i nattsvanens
svepande vingar
skall höra magins andedräkt
likt
stjärnstoff
kristalldamm svepas
alltets dräkt av ande upp
däri finnes ej knapphål
titthål
visst sprättades hinnan upp en
gång
flera gånger
visst sömmades kanterna med
vackra langettstygn
övningsstygn
detta för att tyget ej skulle
fransas
till ytterligare mer
de seende ögonen bär
mjuka fransar
silar
smolken ur bägarens drickargömma
säg mig barn i barnvinden med vem
leker du kurragömma
i stygnlabyrinten du sömmat
knapphål
titthål
kisande
vänligögon
vilka är då knapparnas
hon tager fram det vackra
skrionet
barn har sådana skrion
askar
skattgömmor
drickesgömmor
barnet
hon
lyfter på locket
locket med den klockkjolade
ballerinan
hon vilken snurrar med soltonen
i silverspanns silversjö
i asken har hon
knappar
av
glas
av trä
av lera
av ädla metaller
ja oädla likaså
av elementsbörd
nej
knappar behöver du ej mitt barn
ty du ser
det du är
det allt är
magi
magi i skapande skönhet
hör du luften röras vid
av fläktande svanvingar
vita
svarta
skimrande
ur vingrörelsen stiga de
svandrakarna
vilka bär solens glöd i näbber
till silverapelns
gracila
grenverks sonater
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar