vi förs in i drömlandet med
skimrande sinnen
drömmer det overkliga så säger
tanken
drömmen vet ett annat
för oss vidare till vandring i
sannhetslandet
här andas jag viskar drömmen
här lever jag
i dagen färdas vi
färdvägar
möjligheter
i natten drömmer allt
bortom drömmen andas sannhet
drömmen visar vägen till sannhet
verklighetsförverkligande
med vilken rätt frågar du. frågar
jag och jag vet att detta rätt ej existerar att detta fel icke existerar. finns
rättighet rätt intighet. visst kan rätt finnas, en vackert dukad tallrik i
harmonisk färgskalebalans. vilken redan innan din första tugga fyller dina ögon
med glädje, fyller dina ögons doftsinne. med vilken rätt ifrågasätter du dig
det liv du gav dig rättighet att stiga in i.
så
sade snöstjärnan vilken mjukt
lade sig i hennes hand. med tindrande leende smälte snöstjärnan in i huden. så
märkliga andas de uttunnade människoorden ibland ibland blad och strån.
urlakade
ur lakade trasor. inte alls, inte
alls är jag bitter och varför hörde du min röst vara vredgad krävande
befallande hörde du ej klangen vilken steg ur hjärtats smälta. inte alls, inte
alls är jag bitter möjligen den bittermandel vilken kryddar giver smak till
kubben. ej vedkubben, mandelkubben. snöstjärnan skimrar i hennes hud fortsatte;
snö sjunker samman, tihi det är en synvilla vi sjunker in hör du hjärtats klang
stiga, nu. tankebanor skulle må bra av har du sett linbanorna i alperna
fjällget, fjällget bjällra klock ring vallaretösen bjuder herden vitost med
doftande bröd bergen bär vita strimmor pannband. tankebanor skulle må bra av
att sjunka in. de stiger svindlande högt med nästippen fästad vid toppen tänker
banor snitslade pister, stanna i korgen följ linan ned beundra skönheten andas
in doften. tankebanor måste bli trötta jag hör dem viska låt oss sjunka in ja
de skulle må bra av insjunkande av att sjunka in. surrar jag i din hudkrets
kanske är jag en yrvaken fluga inte så jag är en droppe i droppen av din
handdroppe en yrvaken sjö. hinner du ej med min tanke, insjunka sjunka in; så
vackert fröna då skulle spira i sädesfälten. du gav dig ej rättighet att
inträda i ett taggtrådsnystan ej heller i kastvindar, livet är inte kastare
samt slagmankvinna det vet du min sköna. med vilken rätt avsäger du dig livet,
livsbörd är ett vackert innebördsord.
jo
det har funnits tidender inom
vilka jag upplevt en närhet. en mantel runt mig eller jag upplevde att i min
ensamhet gavs en värme. hon sluter ögonen; där högt upp på berget där tvenne
stammar kysser varandra. hon ler; namnen jo de bär namn visst gör de; träd av
träd, träd i träd kanske ekar kanske askar; askfjärilar flyga in i bergsvindar.
floden i ravinen rör vid bergets ögonros. doften sprids in i ruinerna dolda i
gräsets höga i dalen däri vandrar jag. där högt upp på berget i stjärnkretsen
kunde jag närhelst vila mitt trötta i famnen av närhet. du vakade med mitt
trötta vaggade mina händer lugna ur stormarnas käftar. näri allt lagt sig
stilla baddade du min feberheta hud med lindens blom. vi kunde sitta däri i tystbladens
väv och i den stund du såg mitt trötta vandra ur mina ögon gav du mig
silvermjölk ur källan att dricka. jag bugade mig inför dig med handen lätt över
hjärtat. det går ej att hålla handen hårt näri huden öppnas skall. jag gav dig
de vackraste bladen. du såg mig gå ändå visste vi båda; gick gjorde jag ej.
vandrade nedför bergsstigen med din närhet vakandes i mina stegkupor, du lade
mod i dem in i spirande. vart vandrade jag till var vandrade jag. dit vari
elden brann överstyr visade eldbladens bön visade vägen till eldens sanna och
de mötte varandra i djup inneryttrefrid sedan vågornas otröst lagt sig. land
och riken vandrade jag ibland hörde jag din stämma. jag saknar dig nu i mitt
trötta lägger armarna runt mig känner din tass mjuk läggas till min kind. än är
stigen ej mogen jag bidar vid källan av bladens tysta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar