stjärnöar
stjärnöar viskar hon
ser du stjärnöarna med
dina blotta ögon
blottade ögon
så frågar hon samt landar mjukt
på räcket till bron
förstubron
snö faller tätt
det enda jag kan säga är
hur skall jag kunna se stjärnöar
genom
snömantlars
täta
väv
slut dina blottade ögon
säg till din tanke
mantlar täta är
endast luft samt snö
tag så
ett djupt andetag samt blås
öppna nu dina klara ögon
ser du
stjärnöarna
det jag ser är
snö
öar
tätnade
komprimerade av
mitt blåsande
snömoln av högre densitet
ja
visst
är det vackra öar
låt oss be dessa öar vara
trappor
trappsteg till oss
inte vet jag hur det sker
det sker
hon talar helt enkelt till
snömolnen
så är
trappan lagd
vi vandrar uppför trappan
trappan vilken är lagd i avsatser
ansatser
andrum
vid varje sådan stannar hon våra
steg med samma fråga
vi stiger vidare
vid den tredje avsatsens ansats
kan jag äntligen förtälja henne
att jag börjar skymta skönja
öarna
hon räcker mig nu kristallägeln
drick ur källan
låt oss vandra
jag minns ej längre hur länge
eller hur många steg vi vandrar
hennes ansikte strålarskimrar
alltmer
i det hon tydligt läser mina
ögonord
snart minns du inte alls
snart har du tappat räkningen
det
skänker mig glädje
därigenom skall du se
sakta upplever jag mig så
oändligen fri
visst har minnen skänkt mig
skatter av alla de slag
minnena kan du ej leva
säger hon
stilla
var varsam om dessa
kristyrkarameller
låt oss skruda det stora
molnträdet med dem
gör vi det smälter
kristyrkaramellerna
ja
in i
sötvattensfloden
det
är
en ytterligare sång
ser du
stjärnöarna
nu ser jag dem
vi stannar ej längre
hon rör vid trappan samt målar
bergslandskap
där örnar sväva
där kondorer sväva
hon målar bergslandskap
vari sötvattensfloden följer
vägar in i mjuka
hedlandskap
gräset är mjukt
frodigt
de vilka bär molnen mellan hornen
betar
folken vandrar med vackra
rörelser i det höga gräset
sötvattensfloden fortsätter
når in i kärrmarker
varför rynkar du på näsan
ansiktet ser ut att vara ett
dragspel
det visste jag ej rodnade jag
medan tankar for ilandevilda runt
i skallargången
hon läser mig
ty nu säger hon vidare
din tanke lurar dig
kärrmarker behöver ej vara dy
moskiter iglar och annat
är kärrmarkerna detta så vet du
att detta
just detta behöver finnas
de behoven finns
kärrgräs är vackert
däri skall du lägga dina ögon
ser du tuvorna
dessa ligger likt stenar i
vattnet eller marken den mjuka
ser du
stjärnöarna i denna skönhet
ja
det gör jag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar