i skogarna bakom dalen vari
körsbärsträden blommar
bakom är det ej kvittrar
näktergalen vid
runt hennes skuldra
dalen vari körsbärsträden blommar
är i skogens hand
kom
kom
låt oss följa vägen
kvittrar näktergalen
lägger av vingar
står så inför henne
i skepnad av geisha
hon sätter sig ned vid ett av
träden vars namn är
alla samt inget
spelar några lätta ackord på
gräsets strängar
samtidigt dansar hon till
kanske
kanske måste vi giva varandra
namn
för att du skall vara du
för att jag skall vara jag
kvittrar näktergalen
vilken åter är i vingar
låt mig se
mitt namn kan vara nektar
säg mig
vilket är ditt namn
kanske mig sade hon
nektar flyger en lov
en cirkel runt mig
rör vid
vinden ur sefyrs andning
först tänkte migs tanke
att detta är maskrosfrön vilka
svävar i luften
så minns mig att detta är ej
maskrosängen
dun är det
fjädrar
nektar fladdrar lite lätt med
vingar
dunen samt fjädrarna väves samman
här
tag dessa vingar
låt oss flyga en stund
nektar visar mig hur det hela går
till
efter ett fåtal sprattlande
försök går det
nektar ler
du ser
tålamod samt tillit är
vackra skeenden
så lyfter vi lätta in i vindarnas
rörelse
träden är ett hav av höstsonater
bruna röda gula cinnober vita ja,
alla dessa eldfärger
vi sänker oss in under kronorna
först väver vi slingor mellan
trädens fingrar
det märkliga är att löven ej yr
befinner oss så i stamriken
björkar
björkar står
svarta samt vita
tigrar leoparder
björkstammar så vackra
mig tänker tanken
växer björkar här
vi landar en stund i rotriken
beundrandes i vila
gräs blommor och frön
nektar kvittrar
för oss vidare
plötsligt är vi på en äng
i en äng fylld med doftande
ängsblomster
vidare
vidare
vips befinner vi oss i
bambustavarnas riken
bambuträd vajar vaggar susar
däri landar färden
nektar sveper av oss vingarna
invid bäcken
bäcken vilken omfamnar allt
vi dricker ur kupade händer
bjuder varandra
nektar tystnar
ser in i mig
säg mig vad du såg
skogarna
skogarna klättrar uppför
skogarna ligger i ringar
vattenringar
skogsringar
i mitten
i mitten blommar körsbärsträden
nektar släpper ut sitt långa
ebenholtshår
bär kimono av siden
hon giver mig
en av sina egna
fötterna är bara
i händerna bär vi
fingercymbaler
vi spelar med vinden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar