han ser stjärnljuset läggas runt
cirkeln
cirkeln vilken är av elden
den eld inom stenarna
stenarna vid vilka han hade
inväntat rådplägnaden
plägnaden hade kommit till honom
han satt stilla med svarets instigande
i hjärtat
vid det fyllda instigandet
slöt eldlotusen bladen
blev stenarna sand
han ser stjärnljuset läggas runt
cirkeln
stegar det tillsagda samt lägger
grunden
grunden till taket vilket skall
skydda dem
utan att för den skull stänga ute
han reser sakta väggarna
i ständigvarande lystran till
kvistögonens visdom
han har byggt huset ur
stjärnljusets vävande
stolt sträcker han ut ryggen
lägger huvudet bakåt
ylar med vinden
ser mannen vilken visade honom
mannen
ser mannen vilken visade mannen
andas ut orden
in i förverkligande gärning
samt vandra in i den port
vid vilken han åseende följt
mannen
vilken visades av mannen
mannens hus är vilande i fast
grund
den visande omfamnas av
skimmerljusvärme
soldimma viskar husmakaren
känner en droppe regn röra vid
kinden hans
är du en tår av månstens klarhet
tystvinden andas rör vid hans
ögon
han ser in i visdomsbärarens
ansikte
vilken med mild stämma säger
jag giver dig mina visdomsörter
till att bruka i behov av det vi
sett
mannen upplever droppen sjunka in
han fylls av lugn
vänder sitt ansikte in i
gryningsstrimman
eldlotusen öppnar bladen
han ser ett barn
en gosse komma till sig
han ler ty han känner detta barn
ur örternas dofter
kvinnan till vilken han lagt
eldstaden
skymtar han endast anande
en vind smeker hans panna
hans hjärta viskar
detta skall komma ur mognad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar