moln tornar upp
sig
moln
kan
se hotfyllda ut
genom att de kan
detta
är det ej att de
är hotfyllda
*
vad sjunger de i
regnvinden
dunen lösta ur
hennes vinterhår
vad sjunga de i
regnvinden
klangerna lösta
ur
hennes
vinterhand
vindspelens
silverrör
äro istappar ur
klarnad andning
hon viskar
ser du
ser du min hand
handen den
sluter jag om luften tonen färgen
sträcker ut
handen
ser du
min hand
i denna stund en
svävande himmelsmanets kjolar
svävande
böljande
ser du
klangerna
virvla
mjuka
i nattvindens
bjällra
så vänder jag
handen sakta uppåt
hinner
du
med
handbladet
kartan
handen är nu en
skål
droppar falla
däri
eller jag kupar
handen
sluter handen om
luften tonen färgen
sträcker ut
handen
ser du
vad
ser
du
ser du bilderna
vackra du sett av lysmaskar av eldflugor
av festoff
av eldväsen
vita korn
se hur dessa
virvlar upp ur handen
vad sjunga dessa
i regnvinden
ur hennes
vinterskrudsstigar
glöm henne ej
hon vilken
viskade
hon vilken
viskar
till barnet
i drömväverskans
ständigvarande närvaro
dröm
barnet
mitt
ditt hjärta
andas kristallorden
en av alla vindar
pilar vilsen
med paniken i
ryggen tätt efter flåsande
manande
piskar paniken
fötternas trumvirvlar
vinden vilsen
pilar
är en galärslav
i det stora slavskeppets sväljande buk
trumman av takt
dånar in
årorna är stuckna
genom hål
marhål
vinden håller
andan en stund
i handen
hör orden virvla
skred
jordskred
snöskred
massorna lägger
sig stilla
stilla
trumman var
dånet
panikens bön om
handräckning
skeppet seglar
är en val av evig härkomst
här
komst
här
kommen
slav är du ej
massorna ligger
stilla
bäddad är du i
tystnadens utredandefingrar
fingerskärpa
sherpas
leder färden
genom
sidenvägens mjuka kryddoft
kanelstänger
sänder lugn ur
grytans kokande källåder
i begynnelsen
var liv
är liv
ser du ägget
ägget är en
cirkel är en oval
skalet är mjukt
är först mjukt
förstlingsmjukt
vad har
ägget
med
orden att göra
orden de kastar
runt om sig
likt klippta
trådart
jo
ser du
ägget är handen
handen vilken
slutes om det ägget är
glöm ej henne
hon vilken
viskade
hon vilken
viskar
till barnet i
drömväverskans
ständigvarande närvaro
dröm barnet mitt
ditt hjärta
andas kristallorden
vad sjunger de
de sjunger
harmoniska
skalor
ur disharmoni
*
ur de vitas
ögonoaser
växa vita
stammar
rötterna breder
ut
ådror
bäckar
fingrar grenar
kvistar sträckes
röda blommar
trädens bladverk
jag vandrar
den blodröda
stranden
sjöborrar
stoppnålar
hindrar
framfarten
du kan vandra de
glödande kolens väg
hel utan att
skadas
vandra dina
mjuka steg
vi sömmar
vägen
träden de röda
susar
de röda
stränderna
sveper
vågor
över strimlade
handytor
mina sönderrivna
ögon
ligger utspridda
öppnade
pärlemorsflagor
med
regnbågsnålar
sömmar jag
i
förtvivlan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar