onsdag 10 december 2014

den 10 december 2014

de flesta tror att havet lever i ständigt fram och åter
havet är en cirkel i glasklar klarhet

*

ibland grumlas havet
av upptrampat slam
eller inkastat obehörigt
så är det även med ditt liv
lev ditt hjärtas röst
andas tills grumset/ grumligheten klarnar

*

det finns bara ett sätt att älska på
det är; älska ovillkorligt, förbehållslöst
kravlöst ändå kravmärkt
v kan också säga
älska rent

*
i det jordhudar lades in i vila
vandrar hon
andas in dofterna av givmildhet
stegen är just så långsamma som åldern bär
kjolarna
manteln
klädnaden är vävd av gångenhet
mönster ådringar toner ur jordhavda
den dröm hon bar den dröm hon bär andas hon
lever hon
hon viskar i kärlek
hur stora hinder ni än reser skall jag klättra över dem
gå igenom dem
ty jag vet att hindren ej är
och så är det med henne
den hon är
en doft av allt
en helhet

hon bär en vandringsstav
eller är det en såstav
hon håller staven kär
den snidade av ett åldersträd
än minns hon samtalen
ja, de samtalar än
de möts
möts
möts

stundtals ordlöst
när hungern påkallar hennes uppmärksamhet
vad gör hon i den stunden
hon rör vid jordbädden
ber om lov
och hon gives nötter
rötter
till gåva

det är den stunden näri jordarna är lagda i vila
hon vandrar över lagda stenmurar
genom väggar
genom
genom

färden bär till den röda sanden
den sand vilken inom sig bär en åder
den åder hon just nu har sagts ha behov av

hon bär med sig
en liten ränsel
en mesa

så når hon den röda sandens stränder
så rör hon vidd sanden
den är nu jord
däri lägger hon rötter
frön
nötter

hon kupar händerna runt vattenstänket
ådern ber den stiga upp
ådern svarar
och allt spirar
så sakteliga

hon vakar med livens vaknande
och nätterna är mörka fyllda
med stjärnljus

här synes solen skåda kanske till synes högre upp
här synes stjärnorna skåda kanske till synes närmre

hon ler i kärlek
så mycket vi tror
så mycket vi sår i tankeland
hon tömmer
det
tänkta

ur sanden den röda
den vilken är såjordens krona
flyger gnistrande rosenblad
fria

förenas med är
i den stunden spricker jorden upp
hon andas in dofter av nu
ängder skogar
ser hjordar beta
hör fåglar
med namn hon aldrig nämnt sjunga

väcka den gryning vilken nalkas

Inga kommentarer: