livet
kan te sig att vara en
dragkamp
du håller i repet
kanske en navelsträng
drar du eller släpper du
efter
*
du har fotsulor
så benämns dessa
kanske har du också
handsulor
hur det än är möts dessa
i mitten
*
bygg dina rösen med ädla
stenar
*
ser du dessa
havsanemoner
eller varför
inte röksvampar
runda med ett
hål upp på toppen
ser du
gravhällar
kullar
rösen
lagda med stenar
runda stenar
ser du hur
gravsättningarna
kullarna öppnar
sig
havsanemoner
gravrösen
bygg dessa
bygg den med
goda minnen
vilka ej slukar
dig vilka skänker dig ädelljus
*
vandrarna
med de midnattsblå mantlarnas djup
reser
sig upp sveper ut med mantlar böljande svävande
stjärnströdda
givna ädelstensljus
varsamt
smeker de ut detta ljus
in
i mantlarnas vida veck
så
uppstår ett silverne skimmer
moln
seglar
sakta
samman
havet
är vidöppet
en
båt
ett
skepp
en
trålare
stävar
ut
en
båt med en ensam man
stävar
ut
hamnen
är en öppnad mun
mynningen
utloppet
eller inloppet
är
just det däri strupen är tvenne segel
just
nu endast tystnad
just
nu
leder
seglen mannen
ut
ut
ur hamnen
molnen
manar havets stillhet in
stormkatten
kurar vid spisen
djupt
in i havet
djupt
in
ned
har
du sett klippornas fötter
rötter
javisst
liknar de träd
just
där lever en kvinna
hon
har en svartmagad gryta av järn
grytan
hänger i kedjor
stundtals
är den stående med trenne ben
ja
det är i de stunder grytan giver råd
kvinnan
rör i grytan
den
svartmagade vilken står eller hänger över elden
vattenelden
där
invid värmen slumrar stormkatten
så
är det sagt i denna natt
och
mannen återvänder vi till
nu
seglar trålaren i havets
stillhet
stjärnor
målar silverkorn
månmoder
målar just det
sken
vilket är viloblå
silvervitsblått
mannen
är en fiskare
petrus
kanske är hans namn
mannen
kastar ut nät
vaggar
vaggar
havet
fiskar
lägger sina liv däri
de
vet
att
mannen aldrig övergriper
endast
till bybehov
husbehov
mannen
drar näten samman
fiskar
sprattlar glimmar
mannen
lyfter blicken in i stjärnhöga
stjärnvida
glimma
glimmar
han
tackar
livets
godhet
vandrarna
med de midnattsblå mantlarnas djup
reser
sig upp sveper ut med mantlar böljande svävande
stjärnströdda
givna ädelstensljus
varsamt
smeker de ut detta ljus
in
i mantlarnas vida veck
så
uppstår ett silverne skimmer
moln
seglar
sakta
samman
dras
samman
vindar
lyfter böljande baldakiner
blåser
varsamt
blåser
blåser
såpbubblor
så
är det ej
marker
bäddas in i mjuka stigar
i
tystnad
i
vitgnistrande renhet
havet
råmar
sälar
sjölejon kanske
så
är det ej
isen
lägger sitt täcke
detta
vackra täcke stjärnjungfrur broderade
virkade
i sommarnätter
nu
är det kommet
och
barnet ligger i vaggan
vaggan
fadern snidade i de nio månvarven
lyssnades
till nätternas viskningar
dagarnas
vandringar
så
snidade han
fadern
ornament
sigill
insignier
och
modern vaggar barnet
in
i dröm
svar
molnen
är baldakiner
är
kanske näten mannen bar
är
kanske
kan
ske
moln
vilka andas snö
och
träden är skrudade i tysthängen
de
tre vise
skådar
lanternaträdets
skimmer
guld
rökelse myrra
dofter
i
skålar
smidda
av
bergsväktare
i
stjärnsmedjor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar