livet kan du ej värdera
med begrepp av värdetransporter
livet är en öppnad hand
*
försöker du tvinga ned pusselbitar
där de ej hör hemma brister bitarna
*
det finns egentligen bara en syn
den synen är att skåda med tomma ögon
först då; kan du se genom illusionen av det vilket kallas
verklighet
*
och jag säger dig att nätterna är långa
att vägarna är långa
att öknarna en gång var hav
att havet en gång var öknar
och bergen reste vida
löste sig upp
blad till blad släppte de
med bara fötter dansade bergen
bladen
bladen med tecknen smulades
det hände att de vilka däri kom
såg skimrande eldar
när eldarna lägereldarna så uppdagade
detta seende
reste dessa sina lågor
sina blad
och i de klara ökennätterna skrevs bladorden
såg alla detta
alla såg det och icke
och jag säger dig att nätterna viskade in i drömfärder
vandra med ljuset i edra händer
vandra med värmen i edra hjärtan
bygg detta
kärlekens tempel
fyra ledljus
fyra vägar
fem är rosens märken
och fem är ett
ett är fem
afton gryning
hav berg grotta
tjugofem är ett vackert tal
ett vackert löfte till ditt hjärta
och det kom nätter när stjärnor släppte bladen
bladen föll
landade i hennes famn
och hon andades mjuka toner
varur
skogar
dungar
trädfolken skred
så gavs folken frukter
bär
in i mognad
och det finns nätter näri dörrar
portar är slutna
det finns nätter näri dörrar
portar är öppnade
vad är detta öppnade detta slutna
är det förmak
kammare
är det membran
slöjor
tyllgardinen vilken mjukt fläktar
i sommarnatten
är det den täta snön vilken faller
förblindar dig
i den stund du möter den med konstlade ljus
näri konstellationer möter denna snö
är den gnistrande skönhet
i miljoner av toner
är detta öppnade detta slutna din hands
dina händers givande samt mottagande
är ditt din muns öppnande samt slutande
tuggande
talande
spottar du mognad
spottar du kärnor
andas du det kärlek är
är det templets förmak samt helgade inre
de skira risdörrarna glider lätt upp
den vise möter dig
i fotsida kaftan
kimono
färgen
färgen är det du kan ske benämner grå
se närmre
se närmre
given av sidenvävare är den
och ser du drakarna
den vise
ansiktet är
snidat ur livsbark
fåror linjer
djup
ögonen ser dig
ditt inre
lyfter masken av dig
du vandrade långväga
du vandrade över bron
frågade du svarade du
bron
en siarebro i sannhet
hit kom du
den vise bär snömolnshår
löst
ändå virat i knut
ändå löst
midjelångt
skägget når
täcker bröstet
spretar ej
välansat
kammat
borstat
av regnkammar
av hon vilken var gryning stiger upp ur havet
buren av snäckvingar
den vise
håller i sin hand en stav
händerna
händerna så visdomsfyllda ur gärning
du påbörjar ett steg in
den vise
lägger handen till ditt bröst
hindrar den vise ditt insteg
den vise rör vid ditt steg
tag dina fotklädnader av
den vise släpper ditt barfotasteg fritt
du stiger in
risdörren glider samman
så är du i detta
den vise leder dig
du hör vatten porla
du ser rörelser utan gestalter
än då
rörelser
så är det med smygande gång
du är i ditt är
illusionen av varaktighet är borta
är nära
förtätas
upplösas
behovsandning
övande
den vise stannar in under körsbärsträden
kanske azaleor
luften är ett vibrerande hav av toner
en del säger surr
de lyfter ur nektargömmen
droppar av sol
den vise rör vid träden
knoppar öppnas slutes öppnas
marken är vit av fallna blad
bladen lyfter
svävar
skrudar träden
den vise ler inför ditt förvånade ansikte
viskar
så är det med den rena spegeln
så är det med det öppna med det slutna
andas
andas
andning
mottag
tag emot
giv
giv vidare
hör du pendelns lugna rytm
klangsångerna
hjärtat puls
öppnad
sluten
ditt ansikte är en oblat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar