ensidighet tär på vandringarnas vandring
samsidighet är föränderlighetens varaktighet
så viskar stämmaren
*
det finns en orsak varför skruvar skruvas i medsols
samt skruvas ur motsols
liknar livsspiralen
*
berättarglöden gav orden vid eldarna
detta var innan staket restes gränser lades
sedemera band hon böcker
lärde folken läs samt skrivkonsten
ja
konsten
*
vid en av bergens eldar
bergen vilka bär vita sidensjalar
bergen där gräset andas i bruna toner
bruna toner in i gyllenguldsgula
röda
sandstensröda toner
bergen där lamor vandrar
där jakar bjuder varm gryning
där sländor snurrar med solens vaknande
bergen där vimplar välsignar färder
vandringsfärder
där ögon är milda
skådande ännu i förundran
där fågelvingar målar vackra himmelsmönster
där vid en av eldarna
eldarna vilka bergen bär
sitter en kvinna
ögonen är milda
så fyllda av godhet
ögonen
ändå pepparkornsdjupa
kanske drömmer
minns dessa ögon pepparkornen
hon ler
barnet mitt
peppar är välgörande när sinnena jäser
jäser in i kroppshöljet
hon har brett ut
det de ritade en gång
med passare
med kompassmätande
åter ler hon
glömde de verkligen rosens ursprung
världskartan har hon brett ut
den
kartan är ett täcke
bergets eld skimrar linjerna
hon studerar kartan
lyfter blicken skådar vida
ser du barnet mitt
denna oändliga skönhet
utan början utan slut
utan stängsel
utan
utan
just bara oändlighet
hon ler
med dessa djupa milda ögon
lyfter handen
lyssnar
suddar
suddar
med mjuka andetag
handtag
ut
alla dessa
gränser
så
barnet mitt
nu har jag suddat ut alla dessa
gränser
befriat hennes hud
så kan folken vandra
fria
i
kärlek
ty endast så
kan de upptäcka hjärtat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar