du tror väl ej att trädens avklädda
är det avslutade
*
illusionen av förgängligheten
förvirrar din tanke
*
dig i varje moment
vad är det som binder dina fingrar
*
kobbar
skär
uddspetsar
sträcker sina liv
upp ur hav
andas moln
öar är händer utsträckta
givande i mottagande
tärnor svävar i ring
tärnor
stjärnjungfrur
vilka viskar
till dig
människoblomma
minns du
minns du
kedjan
bladen vi band
i de mjuka rörelserna vi skapade i himlars skogar
ängder ja i allt det vilket var vilket är
solen solfadern skrider i majestät stolt så fylld med
kärlek
bär havsbandet med
hav
himlar tonar
tonas in i röda svep
han
solfadern bugar inför hennes havsvind
öar
händer
handflator utbredda i givande i mottagande
han
solfadern stiger in i hav
hör du de djupa sångerna
ser du de stora kropparna sväva
stiga upp i glänsande skönhet
den befriade tyngden öppnar havet
de stora kropparna vrider sig ur tyngden med sol
medsols
glänsande
glittrande
andas de vatten
delfiner dansar runt
tärnor
stjärnjungfrur
ringar
böljande mantlar sveper i hav rockor
svävande lugn
skönhet
det sitter en kvinna vid stranden av denna skönhet
hon rör en solfjäder i lugna svep
rörelserna i allt
i denna skönhet är förenad
bergen vilka synes vid randen av ögat
är mjuka kammar
kullar
havet ler lägger sig stilla
ytan är blank
hon vet
rörelsen vilken verkar i det inre
väkterska
vakare i natten
tänder eldfaten
fyrbåken
uddspetsar
skär
kobbar
doft av liv i liv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar