dina händer är givna gåvor
lyssna till vad
*
fyll dina ögon med ljusstunder
*
allt släckt har en glöd i bidan
*
det var den stunden kommen är eldarna i städerna slocknade
folken höll andan allt medan de stora pukorna hördes dåna
vid varje tolfte slag ljöd gong gongen
den de smidde innan lågorna sjönk
sjönk sakta in i svartnade kol
i en stund pyrde eldarna
de slocknade
ljuset minskades till
näst intill
in
till
omärkbart
pukorna fortfor att ljuda
gong gongen
allt svagare
den hand vilken befriade tonen mattades
det hände att ljus släpptes in
folken sökte
se
se
in i detta ljus
som om de mindes
dofter
sägner
som om
de plockade korn i sädesfältet
ja den stunden var kommen när manteln rullades ut
en jalusi
och kanske var det just av jalusi
avund
av svart
sjuka
allt detta skedde i kärlek
vindarna viskade
minns
minns
i den stunden särades molnen
ty barnen mindes
i den stunden
bars de alla
med vaggande skepp
genom sandvågor
dyningars
mjuka
dynor
i nätterna spändes dukar
och bland dem fanns en man eller var det en kvinna
fanns det en eldmakare vilken bar kolen i sina händer
eldmakaren lade varsamt ned
kolen blåste
gav av sin andedräkt
väckte därigenom
eldens
svar
åter hördes trådar spinnas
vävar vävas
och i nätterna fylldes skålar med färg
färg givna av stjärnor
i gryningen plogade starar vägar till färd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar