att domna är
att stiga in i skymningen
*
lev i varje
rörelse
skola din kropp
in i andning
*
meningen är ej
alltid
den du tror den
är
meningen är
visshet
*
i skogen
i skogen hördes
en gråt
först hörde de
närmsta ett fräsande
nej inte alls
det där snuviga snörvlandet
ett annat
fräsande
nej inte alls
det där fräsandet det varnande lodjuret plägade bruka
ett fräsande så
kom det en lukt eller odör
nej inte alls
egentlige illaluktande mer våt rök helt enkelt
gråten var det
vilket påkallade de närmstas lyhördhet
vilket
tillkallade båd stickor strå skogsfolk av hela skogsfamiljens vida krets
gråten berörde
dem rörde om i grytor av känslor
sakta närmade
de sig platsen där gråten kom ur
et syntes inte
en form eller en gestalt så där formfast
det var mer
mer
en skugga
skuggan satt
där i skymundan
säg
varför gråter
du
så undrade
skogsfolket med gemensam stämma
ljuset mitt
slocknade
jag satt med
händerna kupade
just där solen
månen stjärnorna silade ned
satt i dagar
nätter i längtan till ljus
sakta begynte
ljuset kommet i mina händer skimra
till och med en
svag låga började andas
och vet ni
jag kunde se
mina händer bli
jag kunde se
mitt ansikte bli
och jag blev så
rörd
tårar
glädjens tårar
steg
lutade mig
närmre den lilla lågan för att skydda den
en droppe föll
i en glädjens droppe
tår trillade in
i handskålen
ett fräsande
kom
rök steg
likt en rännil
skimret
slocknade och lågan
jag gråter ty
nu ser jag ej den jag är
ej syns jag
annat än som en skugga
och de flesta
skyr skuggor
vi skyr dig ej
så sade
skogsfolken viskade susade rasslade
kom på råd
låt oss invänta
gryningen
så slöt de sig
värnande runt skuggan
tröstade
ordlöst
andades ur
hjärtan
du är
du är
så kom
gryningen i skira purpurslöjor
solen sträckte
sig in i dag
molndjuren
syntes skrida in
i himlar betade
djuren
svävade djuren
skogsfolken
viskade
molndjuren
lystrade
sänkte sig allt
närmre
skuggan darrade
en aning i rädsla
vad skall ske
skogsfolken ler
du får se
nu omfamnade
molnen skuggan
lyfte skuggan
ur skymundan
ser du susar
viskar rasslar prasslar tassar
ja allt det
skogsfolk gör
ser du
du är
och skuggan ser
sina händer
sitt ansikte
i isen vinden
putsat blank
molnen sätter
varsamt ned skuggan
vilken nu
virvlar piruetter på isen
med vita
mantlar böljande
med gnistrande
pärlor nästade vid
med pälsbrämade
fållar kanter
strålande
gnistrande
är jag en
skugga än
skugga är du
ljusgiven är du
du
är
liv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar