mina barn
när ni
möter era ögons
era själars
rena
spegel
älska varandra
utan
moln
skuggor
*
nedteckna det
du anar kommer att behövas
förneka ej
kommande
när din stämma
ej höres
lyft fram detta
nedtecknade
*
förfasa dig ej
över regnet
ser du ej
tårarnas innebörd
yvs ej över det
vilket ej är
*
stormar rusar
ej
sinnens
skenande med avslitna tyglar
driver på
stormen
*
slut dina ögon
släck lamporna
se glödtrådar
andas i nattens vindar
se glaskulor
skruda träden
klinga
klinga
i vindarnas
vinande dans
hastande höres
de
än
då
är det en
vacker vals
och golven är
marmor blanka
putsade med
frasande sidenkjolar
och marmorn är
den smälta snön
och glaskulorna
håller
håller
skimrandeljus milt i sina gestalter
vem blåste
kulorna
så rena så
genomsiktliga
det gjorde den
storm vilken vaknade
väcktes av
yrväderstankar
stormöga
nattöga
väcktes av
skynda
skynda
hinna
hinna med
skyll icke
vinden för denna yrväders dans
tag dina tankar
varsamt i dina hjärthänder
vagga oron
viska allt är väl
allt är väl
vad skall du
hinna
vilket är
av så stort
värde att du förglömmer
förglömmer den
du är
det denna
vandring är
denna ljusets
vandring är ej hastande
denna vandring
manar lugn
manar dig att
se
se det
våren
sommaren gav
samt ännu giver
det vilket
strömmade in i hösten
i ditt bröst
det vilket
tänder ditt inre
så att du ser
ser
värmen
strömma samman
i harmoni
med vad
med ljuset
skilda är dessa
ej
de uppenbaras i
barnet
så stilla dig
allt det vilket
skall hinnas hinns
se det vinden
är
det luften är
ett enat
pärlband
av alltets
skönhet
så blåste
vindarna dessa glaskulor
av sand
i öknarnas
ässja
så hängde
vindarna dem
i trädens
kronor
viskade
se
vi belyser din
tankehärd
vandra i
skönhet
människoblomma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar