förtvivlan är ropet
vilket manar till medvarande
*
ögon vilka verkligen ser
är belivande för den vilken ej var sedd
*
så många karga landskap
kupa dina händer runt dem människa
i kärlek
*
gryningen
är händer omslutande
kupade runt
kupade ömt runt sömnens blad
skriften är ännu ej skriven
månkvinnor tvagade bladet i floden
floden med silverne pärlor
folken
i dalen såg skira ark
trodde det var skynken var lakan
släppta till friflygande
så sträcktes gryningens händer
ömt kupades dessa runt
arket
bladet det ännu ej skrivna
elden skimrade
i ringen av stenar
en man sitter vid elden
med ett silverblad
lätt avvägt
i handen
mannen täljer av kol
udden
lindar ett skaft
runt udden
väl avvägt till den kommande handen
den hand vilken skall skriva tecknen
förverkliga tecknen in i skapande
mannen håller upp skrivdonet
studerar detta noggrant
i ljuset av stjärnor
han ler
lägger pennan
visste du att den nu var smidd av stjärnglas
så var den
så är den
och kan du uppleva de klanger den bär
de toner denna penna bär
lyssna
lyssna
skriv dessa tecken
gryningen öppnar en springa släpper varsamt in
en droppe ljus
en droppe till
en droppe till
arket
bladet rör sig lite grand
gryningen särar fingrarna alltmer
nu är gryningen morgonblomman
en pärlemorlotus
vilken manar arket
bladet
lev denna dag
skriv tecknen
i den klarhet tonen skänker dig
och barnet sträcker sig
ut ur skuggan
in i dagen
in i livet
och stjärnorna ler
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar