det är lätt att glömma
du vet väl att stenar kan flyta upp till ytan
*
ringarna i vattnet
är förenade med rötternas bärkraft
*
se stjärnorna i natten
hur kan du säga att dessa är
en och en
eller åtskilda
en gång viskade ett hus
glömt av händer
fyllt av minnen
minnen av betesflockar
av mannen med den snidade gångstaven
jovisst käppar kallas de också
huset hade hört ord om en man
vilken lyssnade till hus
mannen kom
detta hus är byggt med hans händer
hans drömmar
belivade
detta hus
huset gavs fönster
fönster i tusenden
ty så mycket älskade de ljuset
ljusinsläpp
han gav huset en spis
en kamin
ty så mycket älskade de elden
han vandrade i skogen
bad träden
giv mig svar
giv mig grenar
giv mig ved
till att värma huset
till att värma kvinnan
till att värma mig
och träden gav honom båd stam grenar kvistar
han tackade
han förtalte träden
allt det
de tillsammans i kommande skulle skapa
hans händer skogen markerna
så kom det en stund
när kvinnan vandrade bort
deras vandring var kommen till det
deras möte var menat till
stjärnan
vilken alltid strålat in över husmakaren
fattade en kvinna i handen
den kvinna vilken svarade meningen
så är stjärnornas mening
så fylld med vishet
med kärlek
med visshet
husmakaren gladdes
kvinnan gladdes
ja vackra var de är de tillsammans
han byggde huset
till det vilket kallas färdigt
med kvinnan vid sin sida
husmakaren talade med huset
med elden
så fejades huset
in i redo
gavs till en familj med man med hustru med många barn
han husmakaren förtalte huset
glädjen vilken skulle tillkomma
huset tackade honom
han tackade huset
stängde dörren
reste till den kvinna han nu
öppnar sitt hjärta för
så lever de alla lyckliga
i alla sina livsstunder
och lyckan
är inte alltid leende
ändå är den lycka
ty den vet
lär känna dig själv
i ljuset
i värmen av den
du
är
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar