den 5 december 2014

du vet väl att utom är inom

att inom är utom

de verkar i varandras genom

dessas längtan

bar dig till den du är

förneka icke den du är

liv

*

visst kan ögon leva i skymning

i de stunderna är skymningen

täljstenen den sten vilken skärper

slipar eggen dina steg

rena

*

det lever en ängel i ditt bröst

den bär dig i sin famn

*

visst kan vi tala om, om platser, allt är mycket lättare i indelandet av platser, riktningar. det är väl ungefär att liknas vid att stå i floden med ett spann i händerna för att vaska efter guld. vaskpanna är ett intressant ord med avseende till huvudets tankes behov.  eller kanske är detta indela avdela avskilja att likna vid att sila säd mellan fingrar eller sila mjöl genom en sil eller sikta florsocker. det är sant alla dessa bilder består av att hälla olika densiteter genom hål, just för att sönderdela eller för att finna eller för att rena. rening är omtyckt, rena sig rena själen rena, rena. förr skurade de golven, tiljorna med såpa just för att smörja. såpa är rörd av tallarnas gåvor kanske befriade de andningen i hus och hem just genom detta. kanske förenades just tiljorna med doften av såpa. de kom ju från samma plats. ja, vem vet häller du för mycket såpa halkar du omkull.

nåväl just på den plats vi bar med oss eller jag bar med mig sitter en tös. hon har en träpinne i hand. pinnen var en gång en kvist, kvisten såg tösen, tösen vandrade betänkligt tänkande i indelade avdelade steg, kvisten såg tösens händer tämligen slokande. så kvisten tog ett skutt och vips så låg den där. tösen lyfte kvisten vandrade och vandrade. var det en öken hon kom till tösen eller var det en sand strand. vad det än var s satte tösen sig ned och begynte rita med kvisten, halvcirklar på rad eller bågar. det kallas visst för leenden det vill säga om man sätter dit två prickar. nu var det inte leenden hon ritade med kvisten.

tösen ritade dessa bågar inte broar ty de var stående, paragrafer blev de när de vändes mot varandra. så gjorde tösen en båge skrev sitt namn. å blir livet satt inom parantes. parenteser är det proteser eller är det paragrafer. allt detta är märkliga ting. tösen funderade jo ord kan sättas inom parantes så sätts ofta liv inom parantes blir en slags proteser satta inom parantes som ju till viss del är paragrafer. hur länge satt tösen här det vet hon det vet kvisten det vet jag. hur det nu var som är så förde hon samman bågarna till cirklar och med ens stod namnet i cirkelns mitt. tösen slöt ögonen mindes en plats där hon satt i en stencirkel inväntandes den hon var den hon är. än upplevde hon vindarna tala viska smeka leda henne. än minns hon den vilken nalkades vilken viskade du är den vilken låste upp cirkeln just i den stund hon mognade in i ungkvinnans skrud.

så är det med paragrafer med parenteser vi kan vidga synen till det livet är.

i den stunden upplevde hon kvistens rörelse såg kvisten blomma i hennes hand. så är det susade trädet vilket gav kvisten liv i hennes hand.