turbulens kommer av stillhetens störda
stillhet störd av ovidkommande
*
människa frågar du dig aldrig
vad verklighet är
*
har du aldrig gråtit
fällt tårar av allt dessa är skapade i
har du det inte
vet då att livet ännu väntar dig
*
det är lätt gå vilse när ögonen målar maror
se genom skelettens former
skymningen natten
är den skärpta vandringen
öva ögonstegen
*
hör du
dropparna i natten
så andas en droppe vilken tindrar
tindrar i vinterrosens fingervärn
tag mig i din hand
här steg jag upp
vilade i bladet
markbladet
din blick syntes mig välbehaglig
därav detta uppstigande
du skrev visst sårbar i styrka
det fann jag besynnerligt att du så visste
hör du dropparna våra fränder
ja du vet droppar är vi alla
tag mig i din hand
varsamt
räds ej
av din rädsla räds jag tappar balansen
och balansen är ibland svårartad att finna
du vet
bladet vilket virvlar i vinden det vilket du springer efter
eller hatten eller mössan vilken virvlar
eller det du skrev på lappen
och du tappar lappen
ja minsann
min
sann
det tar en portion med vilja att invänta färden
räds ej jag spricker ej
bara om du hastar eller räds
och jag avser ej att sjunka in
jag önskar visa dig detta vackra
droppar är sköra
eller hur
så har ni lärts
vad skrev du
att ni lärts eller det har gnuggats in
ser du den rykande baljan
baljan är en badbalja
det är längesedan
det var i de gångna när de julstökade
badade
skrubbade huden
näst intill rödglödgad
det gnuggades och gnuggades
och kläderna gnuggades rena
detta gnugga är ju
det du skrev är ju att gnugga bort det var och en
egentligen vet
nämligen att allt är ljusstrålande varm verklighet
bejakelse
en cirkel av positivitet
ja
ja
det negativa behövs för att rörelsen skall uppstå
eller kanske laddningar skall ske
när urladdningen
vi skall inte tala neutroner plutoner
friktioner och fysikaliska begrepp
nog är det intressanta bilder i detta sammanhang vad hette
han newton var det visst. var det han vilken släppte äpplet i badbaljan samt
såg att äpplet flöt. vem vet, han vet och namn är bara namn till igenkännande.
han var en vetenskapsman
en vetenskapsmakare
makade begreppen samman till hypoteser till bevisande av
illusionens materiella massas intensitet.
tack att du tog mig i din hand
din hand är vänlig
droppen gnistrade i solfingers närvaro
ser du
jag brister ej
spricker ej
jag vilar stilla i din hand
du kan lyfta droppar ur havet utan att de spricker
just som i det här
när droppar bär vilja att lyfta lyfts e utan att spricka
det är då vi använder densiteten
du vet
ungefär som när du andas in och håller andan
så är vi i droppform
är det ett skal
eller en svaghet
det är en svaghet samt en sårbarhet
ändå en styrka för just genom detta kan vi leva med
motstånd
vi kan följa sjunka in strömma genom
allt detta vilket är rörelse just genom vår så kallade
svaghet eller sårbarhet
så sade droppen samt flöt ut i min hand
därvid hade jag en sjö i handen
en sjö vilken glittrade
andades in samt
såg mig in i ögonen i droppform
så är detta medvarande
medföljande
medlevande
en styrka vilken är en sårbarhet samt en svaghet
du upplevandevet vem eller vad du är
därigenom kan du inta så kallade differenta gestalter som
egentligen är en
fiffigt – eller hur
så sade droppen sträckte sig samt lyfte ur min hand
svävade i luften
steg allt högre
jag följde färden ända tills jag ej såg droppen
droppens närvaro upplevde jag helt klart
så
syntes ett dun
så trodde jag
och dunet var en stjärna
och stjärnan den var snö
gnistrade
glittrade
nu
nu är jag snö
så rörde droppen vid mina ögon
och vi log
i närvaro av visshet
så lyfte vi
svävade
samt landade i vinterrosens fingervärn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar