i allt gives
bilder
finns bilder
av själens
rörelser
*
säg är det icke
förunderligt
att allt detta
vita är hav
*
harmoni är
urtonens klang
den lever i dig
*
i stillhet
slöts handen
runt pannloben
strök milt ut
fårorna
plogade av
tankar
vinande
slitande
i natten hördes
sanden viska
viska mjuka
fågelstreck
i öknarna
syntes klippor resas
händer av
vattenmoln
formade
klipporna
träd skapade i
sand
syntes breda ut
rötter
bärandes
klipporna
klipporna
bar mönster
som
som hade havet
smekt dem
tonande i toner
av sand
gyllenguld
röd
brun
vit
i skuggorna
nästintill blå
gröna
träden
ur rötterna
steg stammar
sträckte ut
grenar
kvistar
vilka bar
pärlor vita
vita knoppar
veks ut
träden vilka
bar bergen
klipporna
gav blom
vita
skirrosa
kanske var det
astrakan
kanske körsbär
kanske magnolia
kanske azalea
kan
ske
vad viskade
sanden
vad viskar
sanden
kanske
karavaner
vandringsfolk
vilka reste
tält
med böljande
baldakiner
kanske genljöd
sanden av minnen av dynor
kameler
dromedarer
kanske av
vandringsfolk
vilka tände
eldar
eldar vilka bar
gnistor
vilka virvlade
upp
eller var det
stjärnor
sanden lystrade
med givmild stämma
till stämmorna
stämmor mjuka
stundtals
sjungande
stundtals
stämde de upp i danser
varvid
kryddofter sändes vida
så stillnade
allt
sanden
lade sig till
ro
klipporna lade
sig till ro
träden lade sig
till ro
sanden är
målande penslar
viskar
viskar
handen slöts
runt pannloben
smekte ut
fårorna
än en gång
syntes träden
med streck
sträckta linor
på linorna hänger
ark
eller färgade
tyger smattrar i vind
kvinnorna runt
brunnen vävde tygerna
kvinnorna runt
brunnen färgade tygerna
i grytor över
eldar
färgerna bar
toner ur rötter ur bär
sträckta linor
tyger
kvinnorna
inväntar
tygernas redo
sömmar skrudar
till kvinnan vilken kom
hon vilken gavs
fridsro i berget
berget med den
öppnade grottan
med en bädd för
den gåva kvinnan gav dem alla
folken
vandrat länge
hade hon
med henne
följde en man
en man vilken
ledde en åsna
eller ledde
åsnan dem
hennes ansikte
så milt så
fyllt med ömhet
visshet
kärlek
hav ande
fötterna bar
spår av vägar
möten
rosenblad
örter
taggar
flisor
syner
damm
klarnad
allt föll av
hon målade med
fingerpenslar
i sanden
bilderna hon sett
allt till
folken
så blåste hon
sanden var nu
hästar
sandstormsmoln
täppte ej till
andningen
ty dessa hästar
sanden viskade
viskar i natten
kläderna hon
bar
lade hon av
så var det sagt
kvinnorna runt
brunnen samlades runt henne
gav henne nu
skrudarna de sömmat
inner mellan
ytter
de hörde henne
sjunga sånger till barnet
hörde henne
måla bilder av vägarna hon sett
och handen
i stillhet
slöts handen
runt pannloben
strök milt ut
fårorna
plogade av
tankar
vinande
slitande
se
eldarna
vilka vakar med
stenarna i ringen
se kvinnorna
runt brunnen
vad är brunnen
är brunnen
dina
ögon
är ögonen
stenar lagda i ring
är stenarna
kristaller
är kristaller
vit
snö
är snön
stjärnord
ser du hur
granarna bär röda rosor
helt fria från
taggar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar