alla väggar är resta
låt det resta resa fria
*
det finns ljusglimtar
i de mörkaste vrår
*
stig in i sinnena
och se att dessa är krusningar på ytan
*
hör den milda stämman stiga
upp ur bergets inre
ser du stigen
vilken lindad är runt
uppför berget
det är sant det kan vara nedför
just nu är stigen en girland uppför
stigen bär rosor skimrande
eller kanske lotusar
eller kanske snölyktor
skimrande vita rosor
skålar med
lågor
stigen är
vägen är
upplyst
hör du den milda stämman
stiga upp
ur
bergets inre
kan du höra orden
sången
är
ordlös ändå så innerligt fylld
tonande
tonande
vaggande
genom varje ton
hålls lågorna jämna
var gång en låga sackar
falnar
höjs tonen en intervall
så är det
det är
så
vid stranden den vilken sägs vara på andra sidan
på andra sidan vattnet
det vatten berget skådar
där står det en man
mannen
är iklädd ett ländkläde
håret andas fritt
ögonen är skarpa
skulle kunna sägas vara genomträngande
huden är i sepiatoner
eller kanske säger du brons
mannen bär ett halsband
ett halsband
med säregna tecken
turkoser
bär han
den mannen är en snäckblåsare
den mannen svarar stämman
hör du den milda stämman
vilken stiger upp
ur
berget
hon är en moder vilken vaggar sitt barn
barnet är ej sitt är ej mitt
ty hon är en moder
en moder vilken vet
att liv går ej att äga
hon blickar in i barnets ögon
ser det frö vilket en gång spirade
såg hela detta frös vilja
den vägen
är
din
är ej min
jag är en moder jag kan förtälja dig
allt det jag sett allt det jag hört upplevt
genom tolv portar vandrade jag
skolades jag
sinnenas vägar
kornen av dessa kan jag lägga i din ränsel
till styrka till sikt i mörka stunder
i de stunderna kan du öppna kornet
för att tonen skall höjas en intervall
så kan du se den stig vilken är lindad uppför berget
så kan du uppleva att jag är här
här där folken kommer att stänga mig inne
så kan du höra mannen
han vilken svarar din bön
lyssna till snäckblåsaren
hör honom andas
snäckan bär havet
bär vinden
bär allt det vilket var
vilket är
vilket kommer
hör du stämman
den milda stämman
vilken stiger upp ur berget
vandra stigen
se de vackra rosorna jag planterat till dig
följ stigen ett rede har jag bäddat för dig
ett rede ett värn i ringen av stenar
på bergets platå
händer av ädla stenar
i dessa ser dig endast de
vilka hör min
stämma
dessa vakar med dig i dina stunder av tvivel
hör du stämman
den milda stämman vilken stiger upp ur
berget
ur berget stiger ett barn
kommet i den natt näri kärleken är det enda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar