vad finns att tillägga
skapelsen är skönhet
fulländad
*
har du sett solstrimmor
lyfta moln
det är
nåd
*
de bad om tecken
och de såg tecknen
*
dimsjok
andas de
dimsjok
vilket märkligt ord
ser de icke dessa sjok fyllda med vävar
väverskorna
satt
sitter i himlaskogar
väver de i ramar
i syringar med silvernålar
vad är ögat
ögat vilket blickar
skådar
är det en nål
är det en strimma hopp
är det silver
mån silver
väver de i ramar
ramarna är fingrar hållna i oktav
hur kan det så vara
det är så
det är så
så är det
trådarna
vilka är trådarna
trådarna är drömmar viskade i sömn
däri tanken huvudets tanke är vaggad in i vila
i vila däri jordsfärens bultar inte skruvar muttrar sneda
tanken sover med rosiga kinder
vandrar befriad fri i skogar
fyllda med pärlljus
så väva d
himlaväverskorna
de ädlaste mönster
rena
klara i lyster
lystna är de ej
lyster är
ett skimmer
ett skimmer ordlöst
och dessa sjok är dessa vävar
och dimman är danserskorna vilka i rörelse
leder stigarna in i när och fjärran in i hemhörighet
vilka tar emot
vilka bär korgarna
i dessa stunder nä natten är vit
detta är ej dimma
detta är kristallord inandade i stjärnor
minns du förr
när fönstren var sammansatta
på sommaren ett glas på vintern tvenne
hur de pyntade med bomull och kanske kvistar
däri skall vi ej förbliva
fönstren pyntades i vinternätter med vad
med rimfrost
med stjärnor
och barnen vaknade
och barnen såg denna skönhet
med rosiga morgonkinder med förundran i blicken
just detta faller i dessa nätter
bäddar in allt i tysta steg
mjuka steg
ädla
gnistrande
och just i detta kan du höra tonerna
vinterfolken skrider in
vinterfolken bär vida böljande mantlar
kan ske viskar en stämma sjok
ty tätt faller snö
allom ser icke vinterfolken
gnistfolken
vitfolken
vinterfolken bär vida böljande mantlar
lyssnar du kan du höra susande ljud
kan du höra snöstjärnor falla
mantlarna är kantade med
vad är det dun
det är rimfrost
just det du kan se i gräset
på grenar kvistar i vinterkalla nätter
minns att detta kalla ej är det kalla vilket får dig att
frysa
detta kalla värmer din blick med skönheten det skänker
vinterfolkens ögon är strålande blå nästintill vita
håret är vitt
huden är rosig eller kanske aprikostonande
inkarnatsfärg nästintill vit
ansikten så milda ändå så stränga
just den stränghet total närvaro kan upplevas som
e äldsta vandrar i täten
dessa håller stavar
stavar vilka är likt vridna
snodda vita trådar
har du sett barnen vid floden
hur de sitter på grenar
uthängande över floden
lianer hänger ned
barnen gungar i lianerna
allt häftigare samt släpper
hoppar ned
in i floden och vatten droppar
gnistrar
stavarna liknar lianer
vita
kanske är det polkagrisar vita polkagrisstavar
vinterfolken ler
polkagrisar är det icke
detta är is
med dem skapar vi stigar
vinterstigar
se gräset
träden
vinterfolken bär vita korgar eller säckar
ränslar kontar
fyllda med toner
överallt
skänker vinterfolken
renhet
klarhet
ja
nätterna kan tyckas mörka människobarn
människoblomma
minns att sommaren är i ditt bröst
så andas sommarnatten
ljusgivande
i
vinterskogen
ser du
lanternorna
stjärnorna
vilka skimrar i natten
se närmre
detta täcke är kristallotusar i tusental
oräkneliga
så är det med dessa sidenjordar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar