lyssna
till människornas
gråa stämmor
de gråter gråtårar
förmår ej
höra
höra klangdjupen ur gråstenar
tårar
renande silver
njurar
strömmande
bäckar
njurstenar grå rullar
kanter är vassa
smärtan
kroppssmärtan
organsmärtan
vrider om
kvider
ur tyngden stiger de
vrider de sig ur
klättrar uppför väggar
smärtan är
är
vrider
skär
haven lyssnar
hör
strömmar in
in
in över strändernas kokande gryta
explosioner blommande vita visar mandelblomsögon
*
haven lyssnar
hör
strömmar in
in
in över strändernas kokande gryta
explosioner blommande vita visar mandelblomsögon
med mjuk lotusservett smeker hon vitmasken av
stelnade masken av
befriad andas en geisha
kinder andas
purpurvind
sakta lindar hon av sig sidensjoken
tunga
drar pinnar stickor ur hår
rister ut
skakar ut
svart ebenholts
rinner utmed hennes rygg
djupa sånger
vattenfall av
ebenholts
hon svänger sig i cirklar mjuka
dansar i nattskrudens tempelsång
fri
snö har landat i dina händer
marker är pudrade
vindar andas
pudersockret har smält i natten
florsockret har smält
hon stiger ut genom risgardinens träramar
vandrar till marknaden iklädd tunna medföljande flor
i korgen landar frukter
till dagens gärning
barnen väntar den visande moderns kärleks ögonblick
de stiger ur fjolårsgräset
vävarna
pärlfingrar stämmer trädens harposträngar
utan beröring sinar liv
utan beröring sinar liv
sinar
sinar
liv
liv sinar
utan beröring
kvinnan är ett vissnande blad
faller faller bort
bortfallande
utan beröring sinar liv
blicken strömmar vidare
in i det höga gräset
pälsen andas fukt
isar lagda
knakar
spricker
exploderar
vitblommande
trumpeter
häller toner
himlar är
turkos fyllda med eldslingor
kattungar slickandes grädden ur faten
vid spiseln
skymningsspann reser med kvällssolstoner
in i aftonland
däri seglar spända dukar
hon står i kammaren
han står i kammaren
målar med mjuka penslar
purpursolen
fyller
mina ögon
orden
klättrar stege
skuttar
gladeliga
upp
åker kanna
tindrande
ned
orden
klättrar stege
rutor
trummar
med fingertoppar av regn
dina händer
smyckar
mina axlar
du älskar ej ett livsväsens perfektion
du älskar
den
det
vilket är livet
är
är
är alla dessa var
allt detta ni benämner vara fel och brister
med fel och brister var dessa ständigt är
är
deras skönhet
deras signum är att
de svek ej
stunden
stunden
denna stund vilken är alltför skör
spröd
för att föras bakom ljuset
för att ljugas sönder
för att levas i osannhet
du älskar ej ett livsväsens perfektion
du älskar
den
det
vilket är livet
är
är
är alla dessa var
allt detta ni benämner vara fel och brister
med fel och brister var dessa ständigt är
är
deras skönhet
deras signum är att
de svek ej
stunden
stunden
denna stund vilken är alltför skör
spröd
dessa såg sprödheten
skörheten
vårdade den med
i sannhet
däri brast icke stunden i deras ögon
i drömmen
klättrar hon uppför stegen
stegen
hälskålar skänker tyngd
stjärnors planetstoff
luft
klangstavar
uppfyller valv
minneslunden av bäckars porlande strömmar
kittlar
väg
dynor mjuka
smygandevarsamma nuddar nosande
tår pekar väg
knoppande färder
drömmer
blommande
i drömmen når hon molnön
detta vackra berg
mitt i denna
ö
vit är örnen vilken vakar
vilken skådar
vilken skänker henne dunet
vilken ser opalen den vitrunda stiga ur hennes ögon
varligt lägger örnen detta ägg
denna pärla i rede
örnen är vit vilken skänker henne dunet
varsamt tar hon emot
denna ädla kristall
beundrande
rosentindrande
vördar
barnet dunet
tunet
dunet
sagodunet
så fragilvacker är du i din sprödhet
vet du
att det sägs
att rädslan är spröd
kanske den spröda klangen i gryningsstrimma
i skymningsstrimma
i silverbladens
frostdun
din sprödhet bär fågels är
hon sträcker ut handen
fram handen
vickar den
försiktigt
försiktigt
för
sikt
brist icke sönder
dunet faller
faller
stannar
höjer nästippen upp över kanten
varför skall jag rädas
min väg är fylld
meningsfylld
sakta följa
luftens
ur luften
stiga de
skirmantlade
bärandes
silverklockor
vilka växa i deras händer
silver
kalla
silverkalla
lyfta de
andas däri
toner
naturtoner strömmar
därur
skapas
ymnighetshorns gåvoregn
väcker
klangen i
hjärtskogens
skymningseldar
varför skall jag rädas
min väg är fylld
meningsfylld
hon ser dunet
sakta
sakta
följa luftens folk
silvertråd gives henne
äldermannen gör ögla till henne
älderkvinna räcker skålen med såpa till henne
blås
blås bubblor in i välden
barnet blåser med yttersta försiktighet
brist icke bubbla
bubblor
regnbågsbubblor skimrande
fyller hennes ögon
vi brister ej
och brister vi
så fäller vi ut våra handblad
till
markfägrings
begynnelse
*
jag ser mannen draga den väldiga stammen
såg mannen lämna redet i tidig gryningseld
hans ansikte glödde av purpurvinden
såg honom vända sig in i de fyras ansikten
sjöng dem sina drömsånger
i tackom i lovom
eurus gav ljuskorn att plantera
notus gav värme in i hans händer
sefyr gav sannhets ögon
borea ohion skänkte honom hopp
han svepte morgondimman runt kroppen
denna filt vävd av hans maka
bårder med livets växter
fransars pärlande tysta sånger
i varje pärla inviskat hennes kärlek till honom
hennes make
djuren hälsade honom
följde honom vakandes över hans stigar
solfinger pekade
han såg rötterna
blicken klättrade uppför stammen
kronan susade ålder
du är hög min vän
så är det molnen brukar leka med mina kronord
jonglera med dem
plantera dem i skogens värn
dagarna är komna nu
jag har väntat dig man
låt oss färdas
jag ser mannen draga den väldiga stammen
med rep över axeln runt midja
vid öppningen
i cirkeln
släpper han repet
och skogens blad
sjunger de tystas hörda
repet ålar sig in i solglänta
rullar sig samman i åseende
mannen talar med stammen
berättar vidarestegen
rådfrågar
lyssnar
svarar
sågar stockar
jag ser mannen begrunda
ådringars vägar
han lägger kilen an
lyfter slägga given av bergsfolk
släggan faller
möter kilen
stocken viker ut vingar
delar sin lekamen i tvenne
jag ser mannen urholka den ena
spånlockar krullar sig samman doft stiger
lindar fingrar om
sågspån pudrar marker
fötter stigar
stammar kronor
allt
bäddas
in
ser händer kännande
upplevande
den andra är till att värna dem
hans kvinna och honom i vinternätters issegel
denna väg
har vi
alltid
färdats
min älskade
molnblomma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar