upp
rättelse
upp
rätt
eller se
många söker upprättelse hela livet
förglömmer stjärnåren i sitt hjärta
du kan ej ägna hela din livsvandring åt att söka upprättelse
för det vilket renats tvåhundraelva gånger i floden
du kan skåda in i floden
samt se
de rena dropparnas
bladådringar
andas
dina strömmar
*
det lilla barnet
med djup blick
ser strålandeklart på dig
in i dig
färgen stiger på de rundade barnkinderna
vill
vill
vill
stilla åser du den röda stormfloden stiga
kanske vattenfall fäller blad
kanske valen simmar upp till ytan
kaskadglittervatten skjuts i höjden
tårar
befrielsetårar
vill
vill
vill
du säger lugnt med varm röst
i det barnet sakta stillar vill
din vilja står under ett av de vackraste träden och växer
vilket träd är det
det vackraste
ser du ryggraden vara stammen
så ser du fötterna vara rötter eller fötter
det vilket bär dina stigar in upp i stammen
kronan är tankarna
ofta har vi talat kronan varandes längtan bort från jordevandringen
längtan till flyga
ande
kronan är rymd
enkom kan den ses vara den odlade tanken i princip dataminnet
kronan kan också vara den renodlade tanken
den förädlade tanken
i denna krona andas silver samt guldblad
fåglar fjärilar lever i kronan
denna tanke är rörlig
och det är den tanken barnet förhoppningsvis stiger in i med din goda vägledning
ja – låt oss hoppas att barnets inte blir den stelbenta tanken
den stelopererade tanken
den gipsade tanken
och även om det blir så
glöm ej att det ej är för sent
barnet lär sig gå mjukt
gipsförbandet klipper barnet upp
det är bara det att det tar många dagar många nätter många stunder mer än det annars skulle ha gjort
klandra dig icke vuxenmänniska
det kan även vara barnets väg att många årsringar skall läggas innan tanken mjuknar
vem vet kanske barnet utan denna fördröjning skulle ha blivit en vildhjärna eller en skenande vildhäst
rädd för sin egen hjärnskål
vem vet
klandra dig icke
naturligtvis är villbarnet vilket vill
vill
vill
en eldfurie
ty det är i elden den sunda viljan lever
visst kan jag orda mängder av bilder runt om eld
vi kan stiga in i eldens alla skeden ändock kvarstår tusen och en
gnistor glöd lågor flammor och så vidare
barnet vilket ännu ej med god vägledning kommit till den skolade viljan är en brinnande
buske
för att bära blad samt knoppar
samt blomstring
har barnet samt vill behov av händer
händer vilka kan hantera elden i vill
vill är ett busbarn vilket ständigt ställer till spratt för barnet och för dig vuxenbarn
inte alltid lätthanterbart
lär dig möta elden
stig – bildligt talat m- in i elden
upplev elden och du skall däri veta vilka redskap barnet ber dig om.
vad är ryggraden
ryggraden bär
den måste ha tålamod eller hur – med växandet
den ger ej upp är tämligen uthållig
samt ryggraden är hårdhet
hur kan den vara hårdhet
busbarnet har behov av en fast hand
åter säger jag;
har du tagit en människa i hand och mötts av ett gelehandslag –
har du åsett det vilket sker mede ett barn vilket ej erhåller nej –
barnet stegrar sig alltmer och mer tills du inte orkar
då skriker du nej
var det farligt
kanske inte för dig – för barnet gör det ont skulle vilja säga det är en stelfasaupplevelse
klandra dig inte vuxenbarn
det är så att barnet ser in i dig – barnet ser det du har behov av – att våga säga nej – kanske
du ser in i barnet
ni är här för att möta varandra
och med barn är det så att du kan ej lägga din utstakade planlösning för barnet
däremot kan du ligga ett steg före genom att avläsa inlyssna ditt barn så barnet inte behöver uppleva denna fasa – ja det är en fasa för barnet – att behöva bli en furie innan du vågar säga nej.
viljan är alltså eld är ryggrad
är magi eller mer den trollstav du skall lära dig bruka i livet
en trollstav är förlängningen av din positiva energi
hårdhet
tålamod
uthållighet
det är de redskap du behöver för att förbereda jorden
vilka är det vilket skänker träden blomning
det är sylfer - salamanderfolken –
undinerna vattnar rötterna gnomerna myllar värnar kupar bäddar
vill blir lätt till en vana menar ovana
för att lägga dig till med en god vana erfordras det vilja
vi kan säga övande om det låter bättre
du kan dock ej undvika att det är vilja det här handlar om
lever du i vill
samlar på hög vad du vill enbart för dig
blir durken under vattenlinjen
du blir durkdriven
det är inte ett behagligt tillstånd – kanske en stund medans du sitter på dina rikedomar
till slut blir de för tunga
golvet kanske rasar samman
hur mycket du än förstärker ditt skrov din durk
brukar det slutligen bli så att du går på grund
den durkdrivne skrapar durken i en klipptand
slungas upp på strand
barn vilka ej får nej blir tämligen durkdrivna till det yttre beteendet
vuxna vuxenbarn vilka är durkdrivna är inte speciellt söta
mer sliskiga
ja, det är gott vara på din vakt ibland – ofta
du hjälper ej den durkdrivne genom att tillåta
du kan däremot inte direkt ”hoppa” på
du måste avleda avlyssna inlyssna
med hårdhet tålamod uthållighet
vanan är trädet i all sin helhet
ovanan är en bruten kvist
kvisten
vi kan likna den vid dina utförarfingrar
är vanan
en bruten kvist är alltså ovanan
du vet vad du gör då du finner den brutna kvisten
du söker få kvisten att åter växa ty den är ej helt vissnad
du kanske söker ympa in den
du kan ej påskynda detta skeende
det är hårdhet tålamod uthållighet i kärlek
så har vi talat svansars språk
vi har talat hornens språk
snuddat vid dessas språk med fingertoppskänsla
med öppna fingerblad
vid vad är dessa inom citationstecken fästade
dessa – svansen samt hornen – är fästade vid ryggraden kan vi säga
människan är ju upprättgående ändå är ju denna ryggrad en slags bärande bjälke
en tvärbalk
den sätter sig på tvären då du ej skänker dig vila till balans
orkar du stå med armarna utsträckta så länge som ryggraden orkar… nej, jag tänkte väl det
vad sade du – då säger jag; tag en hink med vatten i varje hand och ställ dig med utsträckta raka armar horisontalt
ja, människan är ju upprättgående
och det är vackert se barnets resandekamp
av sig självt ger barnet ej upp
till viss del kan vi säga att barnet visar oss den positiva upprättelsen
människan är upprättgående ändå är ju denna ryggrad en slags bärande bjälke en tvärbalk
ryggraden denna vackra regnbågsskiva
regnbågsvandring
ryggraden
denna
vackra
regnbåge
just nu undrar jag varför ordet
knäppa
samt fingrar
ej lämnar mig ifred
med fingrar lätta
knäpper
hon
upp huden
knäpper på lutans strängar
regnbågsfjärilar
sprider
strålglans
doft
fingrar utan hud är ”inte mycket för världen” kastanjetter kanske
än då så
mirakelfyllda
böjliga
rörliga
senor – muskler – nerver tillkommer
huden tillkommer med fingerkuddar
fingeravtryck vilar
huvuden på mjuka kuddar
drömvärldar andas vida
fingeravtryck är
otämjda liv
otämjda
dock icke ogräs
ty fingrar bär linjer
kartor
sigill
fingrarna är ryggradens stämknappar
nycklar
med fingrar kan du knäppa
knäppa upp
och jag ställer dig frågan
varför är
ekorren
”små”gnagarna
flitiga inför vintern
varför är
myran
flitig
varför bygger
bävrar
dammar
gör de allt detta för gottfinnandet eget
vad visar de
de samlar
samlar de
för enkelhetens skull säger vi
de samlar
nötter
frön
sådd
släppt till fröspiran
de samlar det släppta
till näring
till vidare vandring
myran städar
bävern bygger befrämjande dammar
vishet visdom
samverkande balans
ekorren gnagaren myran kan tyckas gå raka linjer
gör de detta
hur är det – gör de så
sår de så
fäller bävern bävrar
träd byggmaterial alltid i en riktning
gör de detta
gör de så
sår de så
hur
är
det
(kvinnovandrerskan vid floden)
kvinnovandrerskan vid floden
hon bär månsigill i pannlob
pannband
är
av silverne snodd
hon lyfter slöjan
där inte någon ser henne
vid tjärnen den aldrig islagda
månsigill skimrar
sänder en stråle klar
kvinnovandrerskan viskar i öppnad tystnad
dina djup
ropar mig till i natten
hur lyder dina ord
tjärnen
lyfter nattens djupblåsvarta
ögon blanka
tolv svarta svanar svävar i månens aura
tjärnen
lyfter nattens djupblåsvarta
ögon blanka
fingrar
flätar nattsagokorg
stig i
mina händer
vi far
uppströms
det är marker jag önskar visa dig
kvinnovandrerska med månsigill
stiger i
tjärnvakterskans händer
jag ställer dig trenne frågor
vem är jag
vem är älskar
vem är dig
hur skall jag veta
däri mitt hjärta knäpper knapparna
så hårt om
det är ej mitt hjärta
jag gör
det
så är vi uppströms
vi klättrade uppför vattenfallet
vattenbladen bar oss
ser du sjön med de vilda strömmarna
andas du hjortarnas hästarnas
rädsla
upplever du doften av deras skrämda hud
upplever du fuktdropparnas
darrande stämmor
hur locken sakta
slutas
upplever du marken skaka
mjukt skaka
hör du dunsarna
det är ej en trumma vilken dånar
ser du bävrar
fälla träd
ser du
hör du huru de släpar
ser du ekorrar gnagare fåglar
vilka lyfter frön kottar skal
hör du myror dricka saven ur stubbars skålar
hör du hur de lyfter barren
se bävrar bygga
strömvärn
hör dem viska
var ej längre osams med
stillhetens skönhet
se hur de lugnar sjöns strömmar
iver
hör hur stämmor sakta faller in i varandra
och sjön lade sina blad i lugnstilla
gav djuren att dricka
allt andades frid
hon
kvinnovandrerskan
ser
tolv vita svanar
flyga in i tjärnens ögon
tjärnvakterskan viskar till
kvinnovandrerska med månsigill
se korgen i din hand
läs bladen jag lagt däri
din rädsla har jag lyft
den vilar stilla
i
sjön
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar