den 19 januari 2012

tar jag av mig

mina färgade glasögon

vad

vad kommer jag att se

hur kommer jag att se

är allt förändrat eller ändrat

ändrat för

vetefältets ax

dricker

sol

andning

mognar i bäckens sånger

fyller dina

stigar

gyllenaxade

är allt förändrat

ändrat

färgade glas är ju ett slags filter

filtrering

filtrering av synintryck

för att mildra ljuset infallsvinkel

kommer mina linser att sprängas av det häftiga

häftigt påkommande ljuset

är jag medveten om detta eller är det en omedveten reaktion att mina händer far upp till skydd

vad är det jag minns

en ljusörfil

smärta

eller vad gör att mina händer far upp

är det rädsla

är detta att likna vid

jag beger mig ut

marken ser ut att vara vattenblöt

ett tunt lager med snö

regnet har fallit

jag vandrar halkar till

med ens känner jag hur varje muskel spänns

helt utan min egen tillvarovilja

det sker

jag spänner mig

blodet stockar sig

och jag blir stel i rörelsen

är det detta vilket lyfter mina händer

bär jag/vi färgade glas till skydd

för vad

till vad

kommer mina linser att spricka att

sprängas av det häftigt påkomna ljuset

sjön täckes av is, isen är drömmandetäcke

händer sträckes fram fingrar sprides ut vida

sjön täckes av is, drömmandetäcke

undertäcke strömmar isklart kallt vatten

källa, källa fjällko klockas mjuka blåtoner moln seglar lull

bubblor bubbla vingar, himlar grå andas skimmerrosa

ser du detta ser du ser du

följer dina stigar i skådarbäring - är du redo

vårfåglar sluter vingar runt rede o vackra träd in salar

do re mi fa so la ti do

vindar blåser varligt

isen råmar, spricker, spricker isen - sjöisen av smärta eller av glädje

sprängs isen och varför till vad för vad genom vad

kommer mina linser att sprängas, vad är det som råmar i natten är det sjölejon

lapar sol i savannens paraplyskuggfält , elefanter trumpetar sandmoln släcker genast eldar, flodhästar rullar runt, krokodiler skyndar in i grottor , gasellen är en pil far genom luften över vattenhål, oasen skänker rosenlotus doftande bladvingar, giraffen böjer nacken i leendeljus smakar ögonsmultron, noshörning bjuder sköld - kom vackra tiger låt oss lapa stjärnljus i natten kom oxhackare rödnäbbad kom kohäger vackra vita låt oss tillreda mistelsången , puma svartblänkande upplyser natten , bärnstensögon glimmar, leoparden spinner gryning - termiter mumsar resta väggar öppnar fria synfält, apor svingar pärlljus tjattrar oförtrutet, ödlor pilar färgveck siden chiffong sammet skrider ålande kattpromenad

isen råmar

stinta tar pallen med sitter i hagen i ärla morgon mjölken vitblå fyller spann grädden stiger välling havremustdoft kokas till barnen rullar runt in i ystra leken vad är det som råmar i natten är det sjölejon, är det isen råmar isen

sjökor betar vita skimrar nattstilla, betar i isängders stjärngräs - dyker in i vakar med vindarnas vandring lyfter isberg av skuldror omhuldar du mig jag omhuldar dig se i ängen dansar huldror vem är vad vilka är vad, vad är vad skall vi slå vad jag slår inte vad kom låt oss vada in i bäckens strömmar mina byxor har fastnat i taggtråd mor vi kan laga den fransade fållen med snedslåband innan vi släpper ut kalvarna ur fållan

råmar

i

sen

kommer mina linser att spricka att sprängas av det häftigt påkomna ljuset

frågan är varför vi sätter på oss färgade glas – gör vi det för att undvika smärtan av att djupveta – hur påverkan försöker pådyvla, hur påverkan försöker med näbbar och klor, med rivjärn, med filar förändra/ändra det vilket är vår väg

i det vi kom in i detta liv var våra ögon i födslogrottan omgivna av

aprikos/persikoskimrande ljus

inkarnatsljus

detta ljus ”band” oss till allförenade blodströmmar. i det vi sjönk in i födslotunneln till öppningen var vi blinda

totalt/helt inåtvända

skarpt ljus – vitt ljus genomträngande skar in i våra ögon och vi skrek vid anblicken

slöt ögonen.

ögonen har opererats, du skall få synen åter

du bär bandage lindat runt ögonen, så ofta känner du, pillar du på bandaget så fylld av seendelängtan, du vet att du ej får tjuvtitta inte får söka en springa – det skulle kunna ta synen ifrån dig i ett nafs. du håller dig. så är stunden kommen. du hör läkaren komma och dina händer är fuktiga, alla världars vattenhål källor fyller dem så pirrande nervös är du. detta är inte rädsla det är mer förväntan – kanske en aning rädsla du andas dock förtroende till denna läkare till vilken du har anförtrott din syn.

sakta varligt lindar han hon av bandagen, de vilka sett dig kan se att ditt huvud har liknat en mumie och visst har du känt det med dina fingrar. remsa efter remsa – varv efter varv lindas upp – är detta en vit ariadnetråd. så är stunden kommen du har nu endast två ”lappar” av gasväv resterande och varsamt lyfter läkaren av dessa. ljus skimrar letar sig in mellan fransar – sakta öppnar du ögonen vyerna stiger in och du kan uppleva ljuset uppfylla hela dig du kan uppleva värmen svarandes ljuset uppfylla dig – du omfamnar du in läkare och upplever hur du sjunker in i läkarens gestalt upplever hur läkarens gestalt sjunker in i dig