ordvindar
ordlekar
avsedda insedda
vad är accepterande
ett accepterande är en mångdimensionell andning
ser du trädet
mitt i öknens hetta
pärlor tränger
fram
eller är det ut
rötterna har grenar oändliga
o ändliga
kronan har grenar oändliga
o ändliga
de upphör ej de fortsätter
vida paraplyer
det ena täcker ger svalka
det andra kupar bjuder bad
konvex
konkav
ellips
ett accepterande är en mångdimensionell andning
accepterar du för du tror dig ej om
accepterar du för du upplever floden stiga
i verksam glädje
accepterar du för att undvika smärtan
den vilken tanken säger
dataminnet är angripet av virus
vad gör du
gör du en handling för att viruset ej skall spridas
undvikandet är ett slags virus
eller överlagrad ost
den luktar illa och det sägs att sådana ostar kan gå av sig själva
accepterar du för att uppdaga det du undvek
tillåter du dig att sära locken kisa mellan fransarna
ett accepterande vad det än är
ber dig
att framleva sannheten
accepterande;
ande centrums cirkel enar polers tillits eviga rörelses andnings nära dröms enlighet
jag övar mig i
accepterande av livet
mitt
liv
mittlivet
inlevelse in levelse
avlevelse av levelse
in lever
lever in
av lever
lever av
upprinnelse upp rinnelse
avrinnelse av rinnelse
rinner upp
rinner av
vattenvackra
är vi
vackra vatten andas
i mina händer
rinn
rinn
mellan finger
droppa
droppar
grenen mitt i ängen
bär en droppe
isdroppe
strålar mina ögon
måne
vackra oblatsansikte
tag mina ögon
tvaga mina ögon
i källan
lär mig älska
älska
mig
lär
rinner av
rinner upp
rinnelse av avrinnelse
rinnelse upp upprinnelse
lever av
av lever
lever in
in lever
av levelse avlevelse
in levelse inlevelse
avveckla inveckla förveckla
ordvärldar ordmoln
blicka in i moln släpp tankar släpp stoft släpp ok släpp andning fri
moln seglar skepp prinsar prinsessor slott kojor vargar katter
trolleristavar ljuder abrakadabra
alla åker kana nedför isbackens gata
gnistor
blågnistor slår upp vita segel
ordvindar viner över nejden
träng in träng in
sätt dig här vid min såvagga
lyssna till min ordstävan
vi talar blomning
vi talar frön
vi talar grodd
vi talar spiran
spirea
spirea
humledoft i vinden
lägg din svala hand
i solvindens
vagga
vi talar hjärtblad
vi talar blad vilka vandrar spiral medsols runt stängeln
hjärtblad släpper ut
slutna drömmar
spelemännen lyfter felor till
knäpper
lystrar
stråken frigör
stämmor
foten vaggar rytm
skörden ligger
i vila
gårdsfolken alla ler i månvindan
ladan är skrudad
med fröjdan
han bär festekläder
hon bär festekläder
dansen
virvlar
runt
tonstängel
medsols
klackar ljuder höga in i takspann
gunga
gunga
spindellind
han ser henne djupt in i ögon
lyfter henne högt upp i luften
snurrar
snurrar
medsols
hon blommar i hans händer
jag älskar dig min maka
kjolen snurrar
snurrar
klocka blå
ljuder
vi talar pärlan ur vilken fingrar varsamt håller om knoppen
foderblad svepeblad – det ordet finner jag vackert
vi talar knoppan vilken viker ut blad – kronblad
vecklar ut blad vecklar av blad
avvecklar rädslan stiger in i glädjan
avvecklar invecklar
vid pulpeten av valnöts trädstam
med ansikte skimrande mjukt belyst av eldskålsglöd
med fjäderpenna av glas
sitter
berättelsen
runt stolen ligger bollar, snöbollar
vem kastade in snöbollar genom fönstret
var det är det barnen
berättelsen
ser sig om
gardinerna är fördragna tjocka tunga sammetsdraperier
nej – fönstren är slutna
barnen
var det
ej
jag var det
skrivorden stockas
timmer
faller
luften susar
stammen faller
studsar mjukt
dånande
jag kvider av din spräckta livsglöd
kvistar grenar skärs av
barken av
avbarkade stammar
rullas
in i forsen
virvlar
rullar
virvlar följer forsränna
en sten lyfter upp handen
res er
res er
väx in i vinden
stammar stockas
stockas
timmermannen harklar stämman
frigör det slutna
stammar reser sina stolta vingar
flyger fria ur reservaten
vem kastade in snöbollar var det barnen
barnen var det ej jag var det skrivorden stockades i kölavin
sinande
vägar
blankhala
slinter
pennan når arket
handen knöglar ihop begynnelsen
högen växer
snöbollar är det ej
kom låt oss bygga en snölykta
upplysa mörkernattens bröst
kyss de kastade orden
veckla ut varje ark
viska följden till mitt hjärta
draperier sammets tunga tjocka
ogenomträngliga andas lätt
är ni
stammar grova av ålder
valnöt ek
baobab akacia
kastanjer
kanske är vi det
kan ske
kan ske
ljus sipprar
genom kisande lock
slutes blygt samman
ur kvarvarande glipa
flyger
tornsvalan med klockklangen
med fjäder given av
ugglemor
pärlugglans vinge
nu
kan vi
väcka orden
i fröbäddens fåror
ror få
få ror
denna båt vet min strävan
båten byggdes av båtmakarens flodhand
andas in doften av ordens fulländade skönhet
i skaparglädjens visshet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar