markerandas mjuka
ändock
är
tjälen
inom
jag fryser utan att frysa
vad är detta frysande vilket kryper
in under huden
stannar bligar
undan
rinner
hågen
så andas marker
barnet vandrar i ängen den en gång gröna
blomstrande
däri templen skimrade sol
skimrade måne
varur lärdomar strömmade
vita seglande blad
i flodens fåror
sotflagor föll
föll
skymde
pelar
fundament
marmor
vit grånade
in i avtryck av
liv
templen vittrade ej av vind
ej av
allt det vilket ej gjordes
av ögonsalt
gjordes sår
kratrar
rosenringar drömmande
taken lyfte
fåglar bevingade
åsar
vakandes
med bladen alltid i ögon
barnet satte sig vid grinden
där stegen slant
slanten
skramlade i tennmuggen
är du min skallra
den vilken jag gavs av de vilka myntade åsikten
att lås äro bättre än öppna vidder
och jag öppnade grinden jag slöt den
myntet rullade in i solen
förbrändes
steg in i stjärnvägar
däri andas myntet det vilket är och icke är
nu ligger du här i min hand mynt du vilken vet vad de gjorde
jag vet inte vilken kyla detta är vantar önskar jag mig
till att värma mina händer
så jag kan värma grenen på grinden se en kvist stiger fram ur öga
myntet såg in i barnet och vips var myntet röda vantar stick händerna in
händerna steg in i värme barnets kinder rodnade av stigande värmen i kroppen nu ej längre huttrande
varsamt lade barnet händerna runt kvistens dröm
och så sitter barnet allt under lindens
körsbärsdröm
fria släpper barnet vantar
röda purpurfåglar
bärs av vind
i fjärran helt nära möter barnet
det barn vilket vandrade
marker andas mjuka
ändock
är
tjälen
inom
jag fryser utan att frysa
vad är detta frysande vilket kryper
in under huden
barnet viskar helt stilla
är detta en bild av mänskligtillvaron
är detta mjuka, den icke tagna ståndpunkten
en slags deglik tillvaro däri alldeles för lite mjöl är tillsatt
ett tillstånd inom vilket tjäle tillkommer
purpurvinden sluter barnens ögon
hör du
kvarnhjulen
skovelhjulen
står på en kvarnbro
en träbro
träd bro
trädbro
lagda bräder
persienner
räcken ställda
floden skimrande virvlar
stenar är blanka leende
alar
träd står upp till vaderna i strömvirvlar
här och var sköljer pilar hår
fingrar
skovelhjulen driver kvarnstenarna
mjölet males
pudrande vitt
med en påse mjöl i gåva vandrar jag hemmavid
gör en deg
sätter en deg i lerskålen
det tillstöter icke fänkål
icke anis
icke kummin
det tillstöter händelser vilka jag ej avvisar
det kommer sig så
det kommer sig så att degen står naken
duken vilken skulle läggas över
for ut genom rutan
de sjunker
sjunker
lever i hav
haven andas
sköldpaddor
bläckfiskar
valar
delfiner
sånger stiger upp
fyller
ögonglobers
hjärtsolsregn
degen står naken utan täcke
ej övertäckt av värnad mer av glömska
degen är menad till jäsning för vidare
det är i detta det sker
en tunn hinna
ett skal bildas
vilket är ett slags tjäle
stjäle
stjäl
stjäla
tjuv
livsprocesserna orkar inte
och i denna stund undrar jag
varför
barnen ifrån frostmofjället träder in
varför
bilder av en förfrusen livslös kropp stiger fram
leendet
leendet i detta ansiktes befrielse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar