antydan
kan vara en smaragd ur drakens öga
kan vara en rubin
ur drakens hjärta
kan vara
den mjuka fjädern vilken
nuddar vid din kind
kan vara
den lätta
varsamma viskningen in i dina ögon
låt mig lära känna dig
antydan kan vara sipprande gift ur mjöldrygans klor
kan vara
ej en droppe
kan vara
det räcker med nålens spets av en antydan
för att
förorsaka
ett livs
fall
resignera ej dina stigar
resignera ej i ditt vara
resignation
undergivenhet
under
given het
ser ordet resignation samt fylls av res dig i din nation
ditt livs nation
vilken är en del av hela
(vältalande)
väl
talar
vinden
i skogens skedskopa
snidad av urrotens masur
masugnen glöder hetta i verkets gnistfjädrar
ansikten glöder svettpärlor andas cinnober ur jupiters handgivan
blicka in i stjärnvirvlar
du kan förflytta bergen
bergen kan förflytta dig
följ den första virvelns rörelse
förtälj mig vad du ser
min hud bränner av smärtan
tårar tränger fram av stickröken
vandrar glödande stigar
glödar rör ej mina fötter illa
svedda äro dessa marker
vem antände den flammande blicken
kolen säger
det gjorde lögnen av de
vältalande skoven av stövelknektar
knekten står på knä inför konungen
med nedsänkta ögon
putsar stövlar blanka
varifrån kommer stöveltrampen
de frustande gnäggande hästarna
rustningarnas skrammel fanornas smällande
markernas darrande i bävan
frågar konungen knekten
i värnad av knekten knektens maka
barnens lekar i slottsträdgården
knekten lyfter ej blicken
viker aning undan
från inte vet jag
han andas giftångor ut
utan en antydan till
då är det endast min inbillning
så säger konungen
bugar inför knekten
skänker knekten rikeligen belöning med
guldmynt med frukter med grönsaker med korn
med smör ägg mjölk
allt det knektens maka bär dröm om
en bladstrut med karameller till barnen
ur hjärtficka konungen giver
väl
talar
vinden
i skogens skedskopa
snidad av urrotens masur
ekorre tar ett skutt
smaka ekollonets doft
lyft hatten av se kinder rodna
eken bär frågevind till dig
vältalande är det
välsmakande
är det
välmenande
är det
väl talande
eller är det giftskuggan
vilken stryker mot plånet utan ansvar
är det gallan av missnöje
vad är de välsmakande bladen i dina händer
de vilka doftar vägar stigar
stjärnor oaser av rosenlunden
bladen i mina händer bjuder fåglar lä
släpper bladen fria i vårens gryning
ekhjärtat i stammen glöder rent
eken sträcker grenar vida
sträcker rötter vida
bjuder fågelvärldar
in till fest
vinterängen knakar i rörelse
ekorren bjuder fågelvinden nektar i hattar av ek
varför talar den försmädlige
med vältalande staplar av versaler
i ett uns av en blick i en vrå
ser konungen knektens
viker en aning undan
ställer sig vid kullen i stenars ring
ser hör dem komma
lyfter händer
ropar
var välkomnade
till vår enhetsfest
marker lägger sig stilla
fanor böljar vind
rustningar ljuder tonande
hästar betar lugn
trampen andas barfota
konungen hör steg
stapplande yttra
det var ej min mening
så vet jag min vän
kom vi har mycket att duka till
bords vita dukar
vi förlåter varandra
vi förlåter oss
pärlande barnstrålar leker i slottsträdgården
fontänen är ett hav av glitterfiskar
molntyngd sätter sig på konungens axel
ser du inte hör du inte vad gör du
de
har
ju
hotat
vad antyder du
molntyngden mulnar
inte någonting
ett frö har du sökt så i mina händer
i din avunds sjuka av rädsla
att dina åkrar ej skall räcka
de räcker så vida att du ej kan se
låt mig förtälja dig
sade konungen helt stilla
antydan
kan vara en
smaragd ur drakens öga
kan vara en rubin
ur drakens hjärta
kan vara
den mjuka fjädern vilken
nuddar vid din kind
kan vara
den lätta
varsamma viskningen in i dina ögon
låt mig lära känna dig
antydan
kan vara
sipprande gift ur mjöldrygans klor
kan vara
ej en droppe
kan vara
det räcker med nålens spets av en antydan
för att
förorsaka
ett livs
fall
molntyngden ljusnar alltmer
ur hjärtficka sår konungen solfrön i oron
avund stiger ur skal andas vida undulater når dröm
så älskad är du mig
genom dig ser jag tyngder skingras
lägg dig ned en stund din feber gör dig yr
vid linden
andas
vinden
ber bladen till den febersjuke
tusenfåglar
bringar lindens gåva
hon lyfter skålen med lindblom
till feberfrossans läppar
stilla dig
stilla dig
andas
ut
av staplar anbringar de elden till liv
värmer händer sprider ljus
hur många virvlar såg du
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar