vandra nakna med varandra
en måste bli den förste för att ringarna skall bli fler
fråga dig vad naken är
jag säger
naken är
vandra med den oförställda blicken i din hand.
stjärnor
solens och månens barn
tävlar ej med varandra om vem som är bäst eller bättre
stjärnorna
solens och månens barn tävlar ej med solens och månens glans
de vet sina vägar sina ansiktsljus. stjärnorna eftersträvar ej att bli glansbilder – hör du i natten; jag är den jag är. stjärnorna ”ser upp till” beundrar i det beundran är – beundrar mor och far – vördnad är ej att släppa sitt själv tysta ditt hjärtas röst.
stjärnorna ser hur solen och månen löser orosmolnens kedjor
stjärnorna samlar livserfarenheter i handkorgen
ser du hur klart
rent de strålar
för dig
i natten.
ja – visst är det konstigt
visst är det kan ske lite underligt se livet ur svansars perspektiv
egentligen inte alls underligt
bakdelar skall helst inte omtalas bakdelar kan vara back delar
kan vara nackdelar
bakdelar skall helst inte omtalas
uttalas
hur vackra än svansar kan vara
visst finns det svansar vilka ofta helt enkelt svansar efter
beundrarkrets ser upp till
underställda sänker blicken kroppsställningen inför
dessa svansar hamnar ofta i kläm – svansen är i det skeendet uppfylld av smärta bultande
ropar se
har du klämt ditt finger i en dörr – så är det.
isfingrar täcker taken
breder ut istäcken
taken knäpper
skjuter rygg
skjuter
skott
gnistskott
blågnistor vita
bäckar åar floder droppar ned från takåsar
bäckar åar floder rännilar är ju också en sorts svansar ett slags svansar vilka ej stannar
det kan tyckas att de stannar – dessa stannar ej ty vatten vet vägen till haven där den stora byktvätten sker är
floder bäckar åar
i droppar lever
lycka glädje vrede sorgsenhet lidelse
allt
alla
själens färger
tag din lidelse i din hand- du ädla ros varför är du så vild, se jag myllar jorden runt dina fötter, väx i din ädelhet lär mig din rena doft – lidelsen andas in jordeviljan ur din hand av din hand given.
floder bäckar åar
i droppar lever
lycka glädje vrede sorgsenhet lidelse
allt
alla
själens färger
själen är ej kynne, kynnets nycker bär de också; de – vattnen – stannar ej på grund av detta.
den medvetna ilskan bär ej viljeintentionen/intuitionen att förgöra, den ilskan renar.
ilska exploderande upplever sin egenmäktiga smärta den ilskan är pyromani – i den okontrollerade ilskan är väsendet pyroman. bränner alla segel kanske även skeppet – det de egna.
stilla dig eldstorm
stilla vredgade vågor
vilka sliter sig ur livets cirkel
eldsormen
hör din röst
är det din vilja
det är så
eldstormen lägger av skruden
kan du uppleva
lyckan – ren –
med lycka
medlycka
ilycka
löser du avundens bojor
fnösket vilket ofta antänder
mig
säger eldstormens otyglade galopp
mig har de ofta omtalat och det ger mig obehag
hur skall jag kunna läka mina vingar
säger eldstormens otyglade galopp
vet du
ryktbarhet binder den ryktbara
även vid sådant den ryktbare helst vill glömma
lycka är livets strävan
ryktbarhet uppnår man
eldstormen är tyst en stund
eller kanske är det mer att verkligen sjunka in i
i negativ proposition mening
så är det nog säkert
ryktbarhet leder till ytterligheter – se bara låt oss spela teater
vara
vidunder underverk avskyende hyllande
lyckan är en god famn att finna fäste i
finna rot i
hur skall jag bli lycklig då min ryktbarhet håller mig kvar i stormarna
eldstormen ser skruden ligga i mjuka vågor
lyfter skruden ömt till bröst
jag förlåter mig dig
förlåt är att giva att ta emot att giva fullt ut
fullt och helt
i det spirar grodden
lyckogrodden
ryktbarheten kan göra dig till en främling i ditt hus
se detta
ditt hjärta tar formgestalt av dig
din kropp stiger ut ur huset eller din tanke ditt sinne
jag kommer snart
skall bara hämta några bilder
du beger dig iväg för att inhämta dessa bilder utanför ditt hus.
du återvänder samt ser genom glasdörren dig sitta i huset - invånarna är hemma.
du knackar på
dörren låses ej upp
i förtvivlan släpper du alla bilder i den stunden öppnas dörren
du är ej främling i ditt hus
du är
hemma.
du är den du är.
ser alla dina färger och du håller dem i din hand
de kan verka trygga i trygghet kan de med dig
måla din värld i dina livsfärger.
däri kan du släppa rädslan
du andas in kärlek
och du andas ut kärlek
jag säger
vandra nakna med varandra
en måste bli den förste för att ringarna skall bli fler
fråga dig vad naken är
jag säger
naken är
vandra med den oförställda blicken i din hand.
*
stjärnor
solens och månens barn
tävlar ej med varandra om vem som är bäst eller bättre
stjärnorna
solens och månens barn tävlar ej med solens och månens glans
de vet sina vägar sina ansiktsljus. stjärnorna eftersträvar ej att bli glansbilder – hör du i natten; jag är den jag är. stjärnorna ”ser upp till” beundrar i det beundran är – beundrar mor och far – vördnad är ej att släppa sitt själv tysta ditt hjärtas röst.
stjärnorna ser hur solen och månen löser orosmolnens kedjor
stjärnorna samlar livserfarenheter i handkorgen
ser du hur klart
rent de strålar
för dig
i natten.
låt oss vända blicken åter till svansföringen
ja
idag skall vi tala svansarnas ord
vad är en svans
är svansen en dans
en piruett
en rörelse
till inkarnerande balans
allt har en svans
svansen kommer bakefter eller hur
bak
efter
efter
bak
detta bak är ej tillredande av kakor, bullar, bröd, bakverk
svansen kommer bak
efter
efter
bak
och jag tillägger om bakom bak vilket då blir bakom efter
vi kan säga att efter är direktlänkat till det vilket sker nu – helt påtagbart nu.
du lyfter glaset, dricker en klunk vatten, vattnet rinner ned. det finns många efter i den meningen, närmare bestämt ett helrt pärlband av efter.
efter
efter kommer det bak – vilket geografiskt visar bakom
händelsemässigt ligger detta i dåtid
efter måltiden har du lagt dig till vila, smälter födan
vart leder detta
en svans är en förlängning genom vilken månget liv bibehåller, upprätthåller balansen
en del djur har en svans vilken är en hårman det vill säga en samling ansamling av långt hår
exempelvis hästar, hästar kossor med flera använder svansen till balans samt till vad
jo till att vifta bort obehagligheter
irriterande flugor till exempel
flugan är ihärdig
är envis
enveten
en veten
en vet en
flugan har vidsyn
vad säger dig att flugan är där av en slump
är det en bortförklaring så du kan smälla den på fingrarna
vad säger dig att flugan är där av en slump
flugan kanske levererar dig ett budskap
flugan kanske irriterar dig för att du skall vakna
ändå viftar du bort irritationsmomentet
väckningssignalen
med vad
med svansen
det bakomvarande
flugan kommer ju bakefter
bak
efter
ja
flugan kan komma i princip var den vill
det är sant
öppnar du fönstret flyger flugan ut
lättast om det är korsdrag
då andas flugan luftströmmar
och du kan ej bortse från glädjen vilken omger flugan
tack att du öppnade fönstret
ormen är en enda lång svans
inte bakefter
ormen rör sig i bågar
halvbågar
strömmande eller åttor
ormen är visdom och ormen ömsar skinn
släpper det vilket den ej har behov av
*
(tag din lidelse i din hand)
du ädla ros
varför är du så vild
se jag myllar jorden runt dina fötter
väx i din ädelhet
lär mig
din
rena
doft
lidelsen
andas
in
jordeviljan
ur din hand
av din hand
given
*
(stjärnbarnen)
vandra nakna med varandra
en måste bli den förste för att ringarna skall bli fler
fråga dig vad naken är
jag säger
naken är
vandra med den oförställda blicken i din hand
stjärnor
solens och månens barn
tävlar ej med varandra om vem som är bäst eller bättre
stjärnorna
solens och månens barn tävlar ej med solens och månens glans
de vet sina vägar sina ansiktsljus. stjärnorna eftersträvar ej att bli glansbilder – hör du i natten; jag är den jag är. stjärnorna ”ser upp till” beundrar i det beundran är – beundrar mor och far – vördnad är ej att släppa sitt själv tysta ditt hjärtas röst.
stjärnorna ser hur solen och månen löser orosmolnens kedjor
stjärnorna samlar livserfarenheter i handkorgen
ser du hur klart
rent de strålar
för dig
i natten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar