visst kan du undra
över
varför
denna egentliga väg är
läggas ned – nedåtgående spiral
fröskalsläggning
sjunka in i
och så vidare
alla dessa termer kan kännas negativa
eller dödsprocesser
den undran vilken stiger fram är helt naturlig
vaknar helt naturligt i en slags försvarsmekanism
det är vackrare rikta blicken in i kronan
trädkronan
än rötterna
jordkronan
är det verkligen så
se trädets krona i hösten
i snöfri vinter
visst är trädkronan vacker med regndroppar
samt snöblad
måndroppar
tysthängen
diamanter
visst är den vacker
den krona vilken är i hennes hud
eller i marken är underbart vacker i sitt livsfölje
dessa kronor har behov av varandras medverkan
att du föredrar att blicka in i kronan vilken är bladbärare samt blom – samt frukt – samt bär bärare sker däri att den åkallar dina stjärnminnen, lyssnar du riktigt noga kommer du att känna uppleva dem strömma in samt fortplantas in i dina tår ja dina jorderötter vilka du grävt in i jordhölje
visst kan du undra
över
varför
denna egentliga väg är
läggas ned – nedåtgående spiral
fröskalsläggning
sjunka in i
och så vidare
alla dessa termer kan kännas negativa
eller dödsprocesser
den undran vilken stiger fram är helt naturlig
vaknar helt naturligt i en slags försvarsmekanism
ja, denna undran vaknar helt naturligt av den enkelriktade vägen, där genomfart endast är åt ett håll
där endast en körbana erhålles, en enkelriktad – likriktad körbana, där nedåtgående är en så kallad dödsprocess
lyfter du allt inlärt samt kastar det överbord ser du tydligare.
hon vandrar
han vandrar
de vandrar vid floden
ber vassen
ber pilen om vävmaterial
vassen bejakar
pilen bejakar
släpper fingrar
grenar
slanor
fria
hon
han
de
flätar en korg
flätandet pågår
i mången dag
i mången natt
så står korgen redo
de vandrar till fältet med gräs
med hampa
ber hampa om fibrer
hampan susar vind
bejakar deras förfrågan
frigör allt de behöver
han
hon
de
tvinnar rep
stadiga rep
lindar rulla
ormar ligger hoprullade i gräset
doftar flinka fingrar
vad månne vi nu behöva
ljus strålar in värmer minnen
de vandrar till fjällsluttningar
till sluttningar
ber ängsullen
bomullen om rådshjälp
ängsullen
bomullen frigör
molntussar
han
hon
de
vandrar till floden
tvagar molntussar
kardar
spinner
väver
sömmar
ballongen
allt medans de gör allt detta strömmar
rinner tacksamhet i varje rörelse
stiger dalar
strömmar
in i världsvida
världsvidder
det är ett strålande lystersken i markernas ögon
korgen är redo
repen är redo
ballongen är redo
allt är fört till varandra varande
elden vakar i glödens sömnögon
de fylls av visshet
ser haven resa vågor
eldcirklar
vattencirklar
en vidunderligt stor val reser sig ur haven
kastar sig upp
är en ring
delfiner sjunger i mitten
ur tyngden stiger
nåden
vågor lägger mantelord i händer
hon
han
de vandrar till
öknarnas vågor
vid nattens drottning stannar de
ber sand in i händer
hon frigör sandkorn
lägg dem väl
bädda dem väl i er
resandeåker
färdbädd
hon höjer strupsegel
kamelers vaggande skepp bär dem
hem
ännu ett återstår
de beger sig till fältet det blå
däri linen drömt
däri skallror nu ljuder
ber linen till
linfältets blå drömmar
frigör skallrors sånger
fyllda av drömda segel
skepp
solskepp
månvindar
de repar
rötar bråkar
skäktar
häcklar
väver
sömmar påsar till sand
vinden viskar
nu är allt redo
elden harklar stämman
är inte ett glömt
hur skall ni lyfta er ur tyngden
hon
tar hans hand
de böjer
hjärta
till
ödmjuk hand
eld stiger i
andas
värme
ballongen vidgas
de stiger i
seglar med vinden
vid öknen
ser de oasens vattensmycke blomma
i nattens drottnings händer
hon viskar
lyfter du allt inlärt samt kastar det överbord ser du tydligare.
ser du först endast ett virrvarr
ser du samtidigt den egentliga rörelsen
upplever du hur din nedåtgående rörelse stiger
skulle du behålla allt det du äter, inmundigar. näring var jag på väg skriva, mat likaså – det är ju så att du inmundigar allt därmed är allt näring, föda – ändå är det så att jag avser det du verkligen tuggar i dig. tuggar i – det göres med allt … egentligen
nåväl skulle du behålla allt det du äter under din levnadsbana
skulle din tyngdbörda bli avsevärd
av se värd
skulle din tyngdbörda vara enorm
utan värderingar
så visst är tyngd av vikt av värde av mening då tyngden är det tyngd är
det vilket håller exempelvis träd stilla stenar stilla så du slipper få dem i huvudet
nåväl det kanske månget liv med mildhets hand skulle behöva i ur kärleks hand för att öppna de slutna gluggarna
här talar tyngden i pålagd tyngds värdekrets
det vill säga påsadlade slaggprodukter
varför tror du hästens sadelgjord måste spännas efter en kort stund
kanske hästen slutat kråma sig
nåväl skulle du behålla allt det du äter under din levnadsbana
skulle din tyngdbörda bli avsevärd
av se värd
skulle din tyngdbörda vara enorm
se bara det du äter under en dag från frukost till aftonvard och så multiplicerar du detta med ett medelvärdeslivstal
är allt detta osmält är frågan den huruvida du orkar lyfta dig ur högsätet ur stolen – lämna bordet
att kasta allt det du lärt
överbord
är ej att förkasta lärdomen
det är att släppa lärdomen fri samt dig själv fri
de flesta teorier bygger på allts omöjlighet
på omöjligheter
även i det dessa omöjligheter sägs vara möjligheter
tyngdlagen säger att det är en omöjlighet att göra si eller så
då är tyngdlagen lagd i en fälla
närmare bestämt i en rävfälla
en björnsax
dessa fasansfulla fasansfyllda fångstfällor vilka liknar huggkäftar
jag frågar;
är den blommande våren nedåtgående
ja
det är den då du redan ser vissnandet i den
i knoppningen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar