med tanken
konstruerar du
tanken kan ej uppleva/känna
med tanken
konstruerar du
konstruerar du de mest fantastiska
byggkonstruktioner
huruvida dessa har en bärighet
kan ej tanken erfara
tanken har ett visst mått av erfarenhet
vilken den använder
an vänder
i sitt jämförande
an
vänder eller brukar
tanken kan icke bruka jorden
den kan med din hjälp inhämta information
tanken håller ej i pennan
med tanken bygger du
konstruerar du ställningen
tanken vet ej huruvida ställningen är hållbar eller om den rasar då du ställer dig på den, ställningen för att måla fasaden
tanken med konstruktionen har behov av att du omfattar den, bäddar in den i ditt hjärta
i ditt hjärttäcke
med tanken konstruerar du
tanken
känner
ej
tag därför ej tankens åsikter för bokstavlig sannhet
gör din bedömning med det jämförelsematerial tanken framlägger – vilka ofta är intet annat än flykt bort från - studera dem tro dem ej
dessa skall fungera i livet
därför säger hjärtat
lyssna till ditt inre
bruka jorden
sådden
med
dina händer
se de korn vilka växer
se den ställning
vilken bär
din
kroppstyngd
i det
du
hantverkar
*
svartnade ögon
fäller
bladlinser
spindelmor lindar trådar
till nystan
lägger nystanen
i korgen av säv
sävlig ålderdomsrörelse följer hennes åttstjärna
säger till sin dotter
visst är det finurligt
visst är det visdomsfyllt
nystanen har ej en ända
ej en
ände
så är det med dessa trådar
nystanet stiger ut ur korgen
nystar upp tråden – ut
varv
efter
varv
varv
till
varv
i väven
så sitter jag här vid elden med korgen av säv
med tålamodstofflor på
nystar nystan
varv
efter
varv
varv
till
varv
jag ser dessa varv och lever med värv
vad visade tråden dig i värv
vad är ditt värv
vad visar dig svarsvinden
vad viskar daggdroppens
ljusvinge
i väven
och skeppet
månskeppet
forslades till timmerlandets varv
pålades upp på grova bärande stockar
togs omhand
inväntar
isens sprickan
så sitter jag här och nystar nystan vid elden
med korgen av säv lyssnar till hjärtbäckens flöden
och dessa trådar
sträcker sig med rörelsen
jag har hört människor säga
ändamålet helgar befrämjar medlen
ändamålet
målen
ända är ju slutet
är
slut
och jag ser det slutna
slutna rum
ibland
sluter vi mantlar tätt runt oss
så tätt att vi glömmer öppna mantelns flikar
slutna
slutna
rum
varför stängs så många vägar
machetekniven svischar i regnskogens täta
igenvuxna snår
ormar lindade girlanger i träd ilar raskt in i höga lövverken
orchideer släpper honungsdroppar
kolibri vaggar vind
stilla
hör
varför stängs så många vägar
ibland
sluter vi mantlar tätt runt oss
så tätt att vi glömmer öppna mantelns flikar
slutna
slutna
rum
varför stängs så många vägar
slut
slutna rum
slutna avtal
slutna av tal
orden slungades
ordörfilen slog omkull hoppets spröda stjälk
slutna av tal
det enda ändamålet är
det
enda
målet
ändå avslutas dessa
än
då
fortsätter verkan av det osagda hjärtat
vari tanken villade bort stigen
från den enda vägen vilken är helt utan
ände
ända
svartnade ögon
fäller
bladlinser
spindelmor lindar trådar
till nystan
lägger nystanen
i korgen av säv
sävlig ålderdomsrörelse följer hennes åttstjärna
säger till sin dotter
visst är det finurligt
visst är det visdomsfyllt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar