luften andas fri
träden stiger ur stövlar
fötter nakna
flödar
vida
bäcken stiger ur fåra
stiger uppför stammar
andas stjärnor vida
stjärnhår
gnistrande
vandrare
vandrar ej ensam
ty skogen är inom
och inom är skogen
och bäcken sjunger
livets färder
rör vid stenar
stenar är bäcken
bäcken är stenar
ro vackra ro in i drömstäders salar
tempel
däri är taken öppnade
golven öppnade
allt är i ett
ett är i allt
de tvingade barnen flyr vindens lätta slöja
ty de är vana vid bojor gissel tvång
de gnyr in i natten
hjärtan vrider händer
vaggar
vaggar
löser bojors slitande käftar
och husen släppte väggar
och fönstren flög in i öknar lade sig i vågor
sand
stjärnsand
vakar vid eldar
röda
midnattsblå mantel bär vandrare
stjärnor tindrar visar vägar
sandfågel viker ut blad
oasen andas vattensmycke
stiger in i gryningssång
och bäcken lade sig stilla
omfamnade
strupens segel
sången ljöd över nejder
regnbågskrigare
lyfte stavar höga
trummor dånar i natten
blixtar viner
öppnar skalen
i dalen stiger körsbärsträden
befriade
ur kärnors
låsta
tankar
vita rosa blad
faller
dalar
de dansar i körsbärsbladsregn
livsfjärilar
stiger uppför bergen
silverne klockor
ljuder
stilla
stilla
de krigen lade sig stilla
spinnande katter
vakande med sländans vingar
ungdomen är en vacker vind
ilande
pilande
räds icke livet
hon
är kvinnan av skogen
är alltid
närvarande
inväntar
regnen
*
druidisk urkraft
dessa förmådde
förgavs
för gavs
tilläts lyfta sångerna ur jorden
detta utan att taga sångerna ur ty sångerna steg upp i dem
dessa ställde sig i det vilket var skogar vilket ej var skogar
tårna ”grävde” dessa ned i jordarna
hennes blod porlade rännilsstilla glädjande in under genom valven
hälarnas rund mjuka kapslar bar frösådd
dessa sträckte kropparnas ryggraden ur böjd suckan
vände ansikten in i vindar
dessa sträckte armarna in i
öster söder väster norr
bredde ut fingrarnas knoppar
bladen rullade sakta ut
läses av himlafåglarnas andedräkt ljudande
dessa träds energier förenades med kraften i hennes bröst
sångerna steg upp inom dessa
vandra
druider i alla världar
andas
jordarnas sånger
in i livsverkan
druidisk urkraft
ur dessas strupar flög tonerna vilka spräckte
glasburens pansar
ser du
ser du kristallbergen
Atlantis
stiga ur sjön
hon sträckte handen med svärdet upp ur sjön
sjöns öga tillät detta ske
hon lyfte dimmorna och ön visades för dessa
de lärdes uttala alla örters läkeblad
läkande
läkedom
de drog ut i krig
korsade svärden för att vinna segrar över den andre
detta var ej segrar
det var förluster förlusten av svärdens klingande glöd
den glöd han i smedjan skrev in i hammarslagen
givna av eldblad
hon sänkte dimman
ön bevarades
till
deras mognad
kristallbergen växte långt innan detta hände
dessa berg visade sina hjärtan
så vackra var dessa berg
är dessa berg
de upphörde ej
så vackra var dessa länder
är dessa länder
länderna upphörde ej
vilka var ett
så vacker var denna stad
är denna stad
staden upphörde ej
feststäder var dessa är dessa
vilka var ett
så vacker var denna ö
är denna ö
denna ö upphörde ej
denna ö skapades av kristalltoner
var gång en livsstängel bröts
helades denna livsstängel av tonernas kristallregn
dessa bad om tillgift
och havet slöt denna ö närmre sitt hjärta
allt detta lever i edra bröst
och havet slöt denna ö närmre sitt hjärta
denna ö bevarades till deras mognad
och denna ö stiger upp ur havet
lyfts upp av havet utan att tagas ur
du står i cirkeln av helarnas ljus
och detta ljus är icke ljus
detta ljus är sediment
av tusende regnbågsprismor
i de upphöjdas krets
andas den eld alltid närvarande
renande ordens verklighet in i sannhet
så fjärran från otillbörlig bördlig längtan. Det vill säga så fjärran från den längtan vilken tillverkats av begärets sinande
därur framstiger en källåder med först lätt smutsat vatten
ett smutskorn
ett smutskorn vilket sakta genom sitt ständiga manande smutsar källådern mer och mer
detta sker ej för att dina vatten skall orenas, detta sker för att du skall se detta smutskorn samt undervisa detta smutskorn i kärlek vad ditt hjärta andas ty den längtan vilken stiger ur hjärtat är av annat slag
detta utan att taga sångerna ur ty sångerna steg upp i dem
förenades med kraften i hennes bröst
sångerna steg upp inom dessa
och denna ö stiger upp ur havet
lyfts upp av havet utan att tagas ur
lyssna i kärlek vad ditt hjärta andas ty den längtan vilken stiger ur hjärtat är av annat slag
denna längtan är icke tillverkad denna längtan är ren
lika ren är kristallen i vilken solstrålar kan synas vandra genom
dock vandrar den ej genom i dagligt ordsligt tal
den bringar bud
solbud
kristallen är mottagaren vilken sänder ut budet
detta bud inspiration genom imagination av din högre hjärtviljas intuition
strålen
är
insiktens klarhet
denna längtan svara till dina behov
äter ej upp dig eller kväver ditt rena andeljus
och den eld vilken alltid är närvarande i de upphöjdas krets är elementarisk eld
därmed är den att likna med den eld vilken är i spisen
dess egenskaper icke dess väsen
så ser vi åter dessa pariteter sidor parametrar
det inre skimrar höljet
höljet kan icke skimra i det detta icke ens bär vilja till att omfatta smutskornet samt med den mjukaste putsduk hjälpa vägleda smutskornet till rening
däri att denna eld är kan livets sannhets behov upplevas vara kamp samt indaga själen kroppssjälen in i brännhet smärta och detta brännheta ber dig urskilja det vilket du i din uttråknad uttråkelse tillverkat för att stilla dina begär – vilket mycket väl kan liknas vid den eld vilken av många används till att skrämma samt undertrycka, vilken benämns helveteselden – detta är manandet; fyll mig med stoft vilket i stunden ger mig bränsle en bild av liv
begäret upphör ej ropa det – begäret – vill ha mer och mer och mer så mycket att det leder dig in i stressrelaterade situationer vilka för dig in i snårnystan
och vem
vem vill stanna ur sin vilja i denna eld – den är evighet i begärets vill ej evig
det eviga är visdom
av jord är du kommen
elden i ditt bröst talar
vattnet är förmedlare
luften är bärare
och jord
är
allt
i
allt
är
livsvisdom
av vishets kärlek
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar