i
natts
stilla
andas
sjöar
regnsjöar
snö föll
faller snö
stiger snö
regnfolken skrider in
viskar
marken har behov av
att dricka snö
stjärnor
stjärnor vattnar marker med sitt hjärtgulds silver
stiger upp
in i
människor
kanske är det så
har levt med dina ord i denna dag
dina ord har levt med mig
gång på gång hör jag
en gång svarade ni ja
det är det vilket varje frö gör
lägges i jordebädd
det är det varje knopp gör
varje lärjunge i mästarhand
så är det
knoppar brister
fröskal brister
det gör ont
det kanske är så att vi eftertraktar ett slags nirvana
eller fridstillstånd
däri vi kan vandra omkring strålande
katten ligger tätt intill marken
ser gräs andas
röra sig
lite mer än
vanligt
katten kupar rygg
stilla
är kattens rörelse
katten tar ett skutt
det vilket rörde gräset vid
flyr undan
katten smyger nu
runt het gröt
smyger omkring
modern står vid spisen kokar gröt till barnet
häller gröten i tallrik
serverar barnet med mjölk samt sylt
för att barnet ej skall bränna sig
tar modern gröt omkring
samt blåser
det mesta har behov av att svalna innan du tar det i din mun
det kanske är så att vi eftertraktar ett slags nirvana eller fridstillstånd däri vi kan vandra strålande
hur kan vi eftertrakta detta
hur kan vi tro att detta är det vi kommer till
att detta är essensen av
det vi arbetar med
jo – det är essensen av det tillstånd vi kommer in i, i de stunder stormar rasar över oss
det kanske är så att vi eftertraktar ett slags nirvana eller fridstillstånd däri vi kan vandra strålande
hur kan vi eftertrakta detta
hur kan vi tro att detta är det vi kommer till
se ljuslärarna
mästarna
se deras vandringar
hur dessa i tillit kastade sig ut från klippan
slungades till – emot stenar
stenar vilka var block
slogs blodiga
stångades i kärlek med tjurar
rev murar – jordbävan
jordbävningar skallrade
se hur dessa mästare fann tröst i fåglarna i luften fiskarna i haven
djur blommor träd växter
allt det vilket ej är
tankespridda
vindar
det finns egentligen endast en självklar väg
denna väg har du så många gånger skrivit
så många gånger uttalat
du har andats denna väg
du har genomlevt denna väg
upprepade gånger
upprepande gånger
den vägen är fröets väg
är den väg hjärtsolen vandrade
hjärtsolen låg i solvaggeblad
helt nära, närmare bestämt i soleldens hjärta
månmoder satt vid spisen den svarta järngrytan på tre ben höll blixtar samman
omfamnade regnens pärlor
visst mullrade grytan ibland
rasslade lite i kedjor
grytor gör så i det värmen sprider sig
månmodern vaggade solbladsvaggan
med andan
månmodern höll sländan i hand
spann hölje till hjärtsolen
hjärtsolen lindades med trådar av stjärngåvor
grifter
denna grift är nedläggandet i jordebädd
hjärtsolen hade ej en tanke på
hade ej en tanke över
lagd över
den svarta järngrytan på trenne ben
nynnade sakta gemak
grytöga
vandrade i nattmolns
vändor
vändningar
röken
doften av
steg upp genom rökhålet
grytan skrev sagor för dem vilka kunde se
hjärtsolen hade ej en tanke på
hade ej en tanke över
lagd över
hjärtsolen var urtankens mening
solelden samt månmoder
satt i samspråk
stämde harpans alla strängar varligt
bad morgonvinden in
väckte hjärtsolens ögon
bad morgonvinden vandra med solen
intill det aftonvinden sträckte fingrar till solharpans sömnblad
morgonvinden bar hjärtsolen i solvaggsblad
visade härdarnas berättelser
lagom hem kom de till morgonvindens möte med aftonvinden
alla hälsade varandra i ödmjuk vördnad
gav av hjärtans mötesglädje
det kom sig så att de alla samspråkade runt hjärtsolen
hjärtsolen drömde vaken med
människoblivarna såg himlar andas rosenvinden tolv i ring
detta samspråk varade både länge och väl
till stunden steg in
genom
öppna
dörren
in i jordebröstet
hjärtsolen lades i en kvinnas vård
denna kvinna var renats av eldens vindarnas
havens stjärnornas
planeternas
ögon
denna kvinna var allt och intet
den man vilken vandrade vid hennes sida
var snickare
visst var det så
mannen talade med trädens insikt
kvinnan visade mannen vägen uppför regnbågsbron
visade mannen hur denna bro är en cirkel
hur vi alla
vandrar i
mitten
skatten
är
liv
de flesta vet denna berättelse
vilken har givits upprepade
upprepande
gånger
hjärtsolen lades
i en grotta
var medveten i
skeendena
det kanske är så
att vi eftertraktar
ett slags nirvana eller
fridstillstånd däri vi kan vandra strålande
hur kan vi eftertrakta detta
hur kan vi tro att detta är det vi kommer till
se ljuslärarna
mästarna
se deras vandringar
hur dessa i tillit kastade sig ut från klippan
slungades till – emot stenar
stenar vilka var block
slogs blodiga
stångades i kärlek med tjurar
rev murar – jordbävan
jordbävningar skallrade
se hur dessa mästare fann tröst i fåglarna i luften fiskarna i haven
djur blommor träd växter
allt det vilket ej är
tankespridda
vindar
det finns egentligen endast en självklar väg
denna väg har du så många gånger skrivit
så många gånger uttalat
du har andats denna väg
du har genomlevt denna väg
upprepade gånger
upprepande gånger
den vägen är fröets väg
är den väg hjärtsolen vandrade
bilden gives oss
upprepande i
den nedåtgående spiralen
falla – jag faller
sjunka in i
jag läser livet
tillåter detta att sjunka in
detta för att fylla hjärtat
samt för att det jag erhållit skall i renat ljus samt värme
stråla ut
i
händer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar