varifrån är
urkoden
urkoden är från den första solstrålen
dimman gav språken liv
vände ansikte in i träddunge
hav smeker klippor
stiger du in i berget kan allt tyckas vara mörker
i urbegynnelsen var ett slags mörker
den store anden
fadermoderns ögon strålade
såg in i mörkret
mörkret har därigenom aldrig fått makt
fadern lade sina händer – en kupol – låt oss säga över mörkret
modern lade sina händer – en kupol - låt oss säga under mörkret
i cirkeln är i denna stund mörkret – livet – urkoden/kärnan
varifrån kommer dessa ”inbyggda” reflexer
reflektoriska sensororgan
du har i dig
inom dig
med dig
alla stjärnvärldar
så sade du och så är det
detta mörker var omedvetenheten
samtidigt den totala varseblivningen – allkärleken - serafim andades däri och mörkret glödde
ur bädd av glödande kol
slår rosendalen ut sina vingar
saturnus hälsar gryningssången med en droppe ljus
fylld med
bly
bly ger tyngd till innebörden
tynger in i jordesfär
till att rena ljuset strödde månen silver in i cirkeln
ur värme stiger ånga
liven fryser
sol vaknar
samt omfamnar
ur stjärnsfärers oändliga skönhet
en pärla
glödd av bly
av silver av guld
änglar låter visheten stråla in i deras hjärtan
*
(ur bergsträds)
han håller silverbladet i sin hand
givet ur
bergsträds
väktarhänders
det är nu
givet
vrider sig medsols ur skaft av mazur
renhorn ljuder
vaja
blad breder ut vingar
ser hennes ansikte skymta
i havsbands
silkesljus
hon rör vid hans slutna skådan
hon simmar till
urflodens
svarseld
*
ur bädd av glödande kol
slår rosendalen ut sina vingar
*
(regnbågsfågel)
varifrån är
urkoden
urkoden är från den första solstrålen
dimman gav språken liv
vände ansikte in i träddunge
hav smeker klippor
regnbågsfågel andas
löv
blad
av allvärldar
kom till mig
blad hörde
jag vek bladet
seglade vida
vassrör
är
mitt roder
*
(solfågeln)
den stora solfågeln
svepte guldskimrande vingar
rörde
vida
sammetsmantlar
himlar täcktes av
böljande
vågor
ur vilka pärlor gavs
vita sandstränder bär
sjuendes
kronors
doft
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar