i gudomens ljus andas varje dags skugga
av sol av måne av mars av merkurius av jupiter av venus av saturnus
belyser dessa
fågel svävar högt upp
kroppen är ett segel
ett segel vilket kastar sina nät
skuggar solens ögon
fågelskugga andas marker
för ögon är det stundtals gott vila i skugga
vari är din upplevelse av skuggan
ofta har du skrivit skuggans längtan, målmedvetenhet mål in riktning vara till ljus och detta är sant
vilket är detta ljus och vari består orden ”varje dags skugga – dagsskugga”
i gudomens ljus
vad är detta tillstånd
detta tillstånd är egentligen det människan kallar död
kroppens upphörande egenkroppens begär/begärskroppens egoitet vilken förglömmer behovskroppens kroppar
denna så kallade död är din tankeutdöende ström
det vill säga – det tillstånd däri dina egna tankar/huvudtankar flyger befriade ut samt förenas med världstanken alltanken
samt i detta tillstånd är du ett öppet kärl inom vilket alltet tillåts strömma in. ja, detta är en beskrivning – till viss del – en beskrivning av narkosen eller den medvetna sömnen inom vilken du upplever hur lätt – kroppslös – du är. alltet tillåts strömma in, däri upplever du nattens gudomliga ljus vilket sluter din pupill/bländar av dagsmedvetandet vilket gör att skuggan innefattas av själens ljus
därmed är du klart medveten i dagens ännusömn.
och den
vilken gjorts
onämnbar
av eder
skrider dansar värdigvördigt
med alla de sju i sina kupade händer
ni gjorde henne onämnbar
i det ni förpassade henne in i grottans mörker
vandrat har hon
nu nästan
alla steg
uppför
trappan
vart steg har hon låst upp
känner ni
doft av
liljeros
känner ni de blå skyarna andas
livskapande
ni lade henne i glömska
i det ni talade edra enskilda
avskilda
liv
ni trodde ni lyfte slöjan
ni lade slöjan tätare om edra ögon
så lyss till
solens barn
månpärlsbärarna
vilka vattnar hennes hud
vattnar
hennes hud
edra vandringsleder
ur stjärnskålar med regnbågsfrön
tonande
in
i
väcker
hjärtflodens brusande stämma i jordebärarnas ljusögon
*
(ögonresa)
i månspann reser hon sina släckta ögon
bygger
utan block
utan talja
träden träder hennes solblom
*
(älskade sjöhand)
av klippa
stiger
du
dyker
in i havsfågelvingar
din hand är
en penna
med smaragdstift
vandrar bottnar med sjöborrar
vilka mjukt
masserar
dina
tåblommande
färder
och däri bjuder hon
sköldpaddsmor
dig
svarseld
*
(nyckelträd)
länge
såg jag in
in i
hans
ögon
genom hans ord
det vilket kom till mig är
inom askens
tysthängens
kedjor
ja
det finns
ett nyckelträd i varje livsgård
och
nyckelträden
klingar
vackra i
hennes halsgrop
*
(blåbär)
ser deras skimrandegröna
vita blomning
rodnande
ingå
lägger mig i riset
blå öppnar inre mättnads skönhet
för fingerplock
kåsa ler i solregn
biet rör vid
ögonlock
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar