i natten ser jag örnen sitta högt upp på klippa
örnen är vithövdad med svartbruna vingar
flytande utför klippan
eller hållandes runt kroppen
fågel med slutna vingar är en blomknopp
på ett förunderligt sätt ser jag näbben vara de nedre rottrådarna
nåväl
ser horisontens strimma strå
gång på gång böjas och bli cirkel
detta är icke en så kallad ny bild
det jag ser är hur fågel lyfter vingar
och är en cirkel
regnen ljuder i natten
stundtals dånande
träden risslar regnsånger mjuka
doft av regn stiger in
i gryningen
i morgonvinden fortfar regnsångerna
vidare in i dagen
ja jag undrar varför jag skriver de drömmar vilka ger mig smärta
jag inser ju sakta att dessa tvåsamhetsdrömmar är… intet
anpassningsförmågan verkar vara avtrubbad
vandrar så i dagen med regnen
grusvägarna har varit torra
uttorkade länge
regnet har spolat fåror i dessa
ser bäckar porla
ser floder
ser hur bäckarna floderna förgrenas
ett nätverk av ådror
av grenar
porlandesångerna ljuder
och jag upplever vägarnas
markernas glädjerus
ett rus utan att rusa iväg
här och var bildas sjöar
träden sjunger mjuka droppsånger
kvällsvinden stiger in
regnet hör upp
i ängen synes dimman
mjölkvit
vacker
svepande
älvdans
doften av regn andas skönhet
i natten slumrar regn i molnens händer
regnkatter spinner
skönhet
kanske är det därför dessa drömsekvenser av tvåsamhet skall skrivas
för att lösa upp fördämningarna
ja - det gör ont – kanske är det en motiverad smärta i slutet
en reningens smärta
*
(och nattregnen)
och nattregnen skrider in i dagen
reglar upp dörrar
du frågar varför
du skall icke fly ditt hjärta
jag andas mina stigar fria
lägger mina händer i vindmoders
befria
snäcksångernas
blad
varför
därför att det är din längtan
sök ej sätta händer över
stormlyktans
skimmerglas
tillåt dess låga
lysa dig
lägg dina händer i vaksamhet
över eldskålen
värm dina
händer
skuggar ögonens linjer
ser svartflod rinna
nedför bergssida
in i sänkan
så många gånger har jag sett dem beta
så många gånger
hört
hovarna
trumma i mitt bröst
nu stannar en av dem
jag rider in
i dalhöjden
jag har nu lagt händerna över mitt bröst
flätat fingrarna samman
flätat in silvertrådars silverregn
såg vågor virvla fräsande fradga
dra sig åter i kramp
rulla sig
samman
i förberedelse till att
slås hårt mot klippkanters
tandlösa kammar
rivande rev
blottlades
nog är det
nog är det
lägg dig till vila stormöga jag ber
det var i detta jag lade mig ned
andades klippor stilla
och havet
havet log i månskensskålen
vandra i regnbågsfågelskogen
är detta regn vilket fuktar
min kind
vilket skimrar min hud
i min hand bär jag
påfågelsögas fjäder
påfågel gav mig en av sina vackraste fjädrar
vässade fjäderns
pulpaspets
blodpenna
vilar stilla
i hand
påfågel
sade
skriv dina sånger med ditt hjärtas bläck
med ditt hjärtas skrift
skriv denna värld på tag bart
verkligt
den krigshärjade zonen är
tvingad anpassa sig
efter det
vilket är
tillgängligt av tillitsblick
vad ser du i denna krigshärjade zon
oasregns helandeljus
ser det stäckta hoppet lyfta
askregnen ur den brinnande båten
kroppen reser hav
och denna båt är de utslagna händerna
är det sömmade bladet vilket lades i hav
ser dem stå på stranden
vinka
farväl
undrar varför
de spänner sina bågar
skjuter eldpilar
eldpilar vilka antänder båten
båten är bäddad med mossa
med skogsstjärnor
med drömvingars vaknande verklighet
du ser dig stiga ur
bärandes skimmerljusmantel
är detta regn vilket fuktar
min kind
vilket skimrar min hud
bärandes skimmerljusmantel
vävd av askregnens
spinnandetråd
under askens krona sitta du
vakandes med rotens ursprung
anpassandes trådens spännvid
efter själens
rörelsevilja
jag andas mina stigar fria
lägger mina händer i vindmoders
befria
snäcksångernas
blad
varför
därför att det är din längtan
reste vida
varsamt lösgjorde du
de resta
stängslen
helade taggarnas tråd
i kvällsvindens omfamn bars denna lufttrumma
in i
läkefolkens
vårdnadsljusa krets
dessa rörde varsamt vid trummans skinn
fåglar flyger ur
lyfter vindsegel
fjärilar flyger ur
lyfter ljussegel
sakta väcker dessa trummans bröst
först talar hon orden viskandetunna i styrka
sakta sjunker orden in
in i dalen
och sångerna
snäcksångernas oblater talar in i flodernas
längtansströmmar
hon
är icke ensam
icke ensam i trumma
i samman andas de liv
mannen
och
mannens kvinna
ser den vithövdade jordemantelsvingar
håller han om
lätt
och ju längre jag ser
skiftar vingarna vita
han ser
uttorkade marker
längtans vikta servetter
breder ut
vingfamn
regnfåglar släpper
regnfjädrar
mjuka
seglar
körsbärsdalen färgar
havens händer
hennaröda
fåglar flyger ur
lyfter vindsegel
fjärilar flyger ur
lyfter ljussegel
sakta väcker dessa trummans bröst
först talar hon orden viskandetunna i styrka
sakta sjunker orden in
in i dalen
jag andas mina stigar fria
lägger mina händer i vindmoders
befria
snäcksångernas
blad
varför
därför att det är din längtan
sök ej sätta händer över
stormlyktans
skimmerglas
tillåt dess låga
lysa dig
lägg dina händer i vaksamhet
över eldskålen
värm dina
händer
den man vilken skall lysa dig
kommer till din tröskel med mjuka stigsteg
(nattregn)
regntrumman öppnar mina steg
mitt bröst
regn andas i natten
naken
drömmer jag
kyssar
in i min hud
och undrar
varför
drömmer jag
detta
reglar
dörren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar