den 13 juli 2011

vaknar i natten med ordet idiom i min hand
ordet andas vackert
en sång
ett mantraord


vik icke undan bladen i dina händer
dessa blad vilka rör vid dina fingerljus
de är dina
de är de blad vilka gör dig till en av de vackraste pärlorna
i pärlbandets skönhet vilket andas i cirkelns helhet


idiom
idiomatisk
så vackert; idiomatisk
det karakteristiska språket
det infödda språket
dialekt
talesätt


det är individsignum


ur idiom stiger interagera
hur påverkar pärlor varandra
interaktion
påverkan av varandras innebörd


i natten
i de stunder däri stjärnor andas fjärran
sommarnätterna
synes allt vara mörker


det vill säga i det icke moder måne är närvarande
i det att skimmerljusen ej svepte sina fingerljus in i allt


i de stunderna kan påverkan
upplevas starkare
med skärpa
med den vassa eggens rena linjer


det finns väsen vilka anpassar sig efter de rådande förhållandena, de så att säga ger upp sig själva till gagn för helhetsverkan – det – är min stora smärta att jag ej förmår anpassa mig att jag ej finner ork – att jag är så vansinnigt kroppstrött.
Vilket jag ej får vara trots att jag bär sjukdom i kroppen.




det finns väsen vilka anpassar sig till omgivningen
anpassar sig utan att förlora sig själv
sitt själv i sig själv
dessa väsen anpassar sig till det vilket kommer till dem
detta sker till en djupare förståelseinsikt
det är att mer eller mindre bli det dessa väsen möter
observera det sker helt utan att de tar över den de möters är
de anpassar sig till det vilket kommer till dem


jag talar här inte i egenskap av att sudda bort egenvarat
det är av högsta vikt att dessa individer är styrkta i sitt själv för att ej förlora sig i mötena
jag talar i egenskap av andeljusets insikt


stannar vid ordet egenskap i undran av vad ordet söker säga mig


egen – skap


egenskapande
det är så lätt bli fånge i den gängse betydelsen eller tydelsen av ord
i detta är ”spöket” vilket får mig att stanna undrande – egen –
egen – skapande
är detta egna skapande frångående av helhetsinsikt
skapandet är frångåendet av skalet/ personlighet utan att överge integrationen/integriteten
plötsligt ser jag rödljusen – en vägkorsning med:
grönt ljus – åka
orange: redo
rött: stanna
hopp tro kärlek


den anpassning jag ser är att se omgivningens behov samt däri anpassa sina färger


delaktighet i kärleksvilja
samt inse;
ljus växlar ej
ljuset kläder sig i ”nya” kläder till allts behov
*
(ögontrumpeter)
i det höga gräsets
ljusrörda silverplymer




lägger jag mig ned
vid havets sida


mörka moln seglar
vita molnkanter stiger upp


sol färgar mjukröd
rocka svävar




i det höga gräsets silverandning
skimrar koppar


följer
himmelssången




och havshimlar
skänker
skirblå




ögontrumpeter
ljuder




*
(nattdagg)
nattlig dagg
gives
in i


världsvarats sömn


de nattliga bladregnen
faller mjuka


i turkoshimlars guld
andas


eldsvanar
bär vagnen


i vilken hennes skönhet


andas


hennes vita hjärta blöder


nattlig dagg


gives
in i


världsvaknandets


sömnad