hjärtats röst
är sannhet
vi vandrar in i denna sfär renhjärtade
och vi är alltid renhjärtade
lager läggs på
kan liknas vid en lök
ja vi gråter då vi skalar en lök
planterar vi en lök blommar löken
i detta inre hjärta
är jag fullkomligt övertygad i att
hjärta samt samvete är ett
förenat
det hjärtat säger...
vi behöver skola oss för att urskilja den subjektiva rösten samt den så kallade objektiva
den subjektiva säger vill ha
medan den objektiva säger det är min vilja
samvetets röst andas i det inre i det yttre
samvetet är
jag är det inre samt det yttre ljuset
jag är det vilket upplyser dig
samvete
slår dig ej
är sammet
är sammet i det du lyssnar i det inre
vari består det yttre samvetet
ofta är det allt det du lärt dig av beteendens tillåtna samt ej tillåtna stigar
vad får du säga samt inte säga
vad är stöld och icke
vad är illagöranden samt icke
samvetet är en vacker brosch
nålen kan sticka dig, visst är det så
den gör det ej då du lägger den varsamt i slutaröglan
varför sticker nålen – nålen sticker i de stunder du glömmer din uppmärksamhet
och hur kan samvetet vara sammet, samvetet slår hårt
ja, det slår hårt då det verkar i de yttre svängningarna
är samvetet i balans
lyfter det fram de yttre skalorna
samt stämmer dem
stämmer av dem med de inre
samvete skall inte tynga dig
bära tyngd i sig . detta ja, och detta är innebörd är mening
var bor samvetet
i hjärtgården
i templets inre
samvetsklingande är ett vackert bildord
klinga skall samvetet göra
du vet hur falska toner skär
de vet hur stämmande toner är balsamregn i själslandet
ser du sam – vete
för samman vetekornen
sammalet mjöl
rent mjöl i påsen
malet av kvarnstenars vishet
skölja i forsens dånande ögon
sammalet mjöl är lent är mjukt
är smakrikt
så är samvetet
smakrikt
samvetsklingande
är att veta tillsammans
sam
veta
i de ljusleende städerna andas strålglans
däri andas ej
frågeställningar
du kanske skall bygga dig ett hus
eller måla huset
då sätter du upp en byggställning, du skruvar samman rör
bygger en ställning på vilken du kan stå
de flesta ben samt i kroppen är rörformiga
när vetenskapsmän skall bygga modeller av atomsammansättningar
använder de sig av rör samt bollar
i de ljusleende städerna
andas
strålglans
ej
frågeställningar
du har byggt ställningen och vet dess stadga
då kan stå på den
den är påstående
påståendeskönhet
i de ljusleende städerna andas strålglans, frågeställningar byggs ofta upp av osäkerhetspåståenden
se det lilla barnet vilket växer.
barnet ser sin mor och far och upplever kärlek, barnets kärlek är ren, så är vår kärlek ren ty vi är alltidbarn. låt oss dock ringa in det jag ser. jag ser barnets ögon möta föräldrarna i den vackraste kärlek. barnet möter en vän till föräldrarna, eller föräldrarna är separerade och barnet skall lämna den ena föräldern för att besöka den andra. den vilken lämnas upplever smärta samt sörjer – barnet log ju kärlek… kanske älskar barnet inte mig.
barnet visar ständigt sin kärlek, det andas runt med i hela barnet, genom detta sörjande i det tillfälliga avskedet upplever barnet detta ifrågasättande av sin kärlek samt tvingas bevisa sin kärlek. detta bevisande leder ofta till toksituationer ty barnet blir alltmer frustrerat. barnet vet till slut inte hur det skall bevisa sin kärlek och kan definitivt inte förstå varför dess kärlek ej tas emot.
i detta lever både tankens förvirringstillstånd, frågeställningen samt påståendets negationer.
i dessa tillstånd
förvirringstillstånd
stiger vrede fram
dina händer är knutna
barnets händer är knutna
ej för slag
händerna är
vredesskålar
och dessa skålar är fyllda av tankebegreppstaggar
det finns endast en väg och den vägen är
andas i dina händer
se vredesskålar brista in i tonhöjder
stjärntörnen – tankarna – världstankarna
skär genom halm och strå
är svartvridna
böjda klor
hullingtänder
törnekrona lades runt hans huvud
vad visar dig bilden
bilden visar mig
det den avskilda tanken gör – tillfogar dig sår
bloddroppspärlor
stiger fram
vad visar dig bilden
den visar mig det den aldrig avskilda hjärttanken skapar
bloddroppspärlor stiger fram
i håret lever gåvor vida
ja du kan se haven
hur hav når strandlinjen
sjunker in
så är det med hår
håret är en slags känselspröt även om det är trådformiga proteinutväxter ur hårsäckar
och visst blev det intressant. Du har en säck fylld med proteiner vilka spjälkas till trådar, av trådar kan du väva, med trådar kan du spänna strängar, du kan finna den ena bilden till den andra fortlöpande fläta in i varandra, vi släpper detta. Håret sitter fast i skalpen eller hur. Havet strömmar in till stranden och det ser ut att vända ut igen, det gör ej så, havet snuddar vid stranden samt sjunker in vilket du upptäcker då du gräver i sand. Vilket de visa urfolken vet vari de sticker ett strå i sanden, ökensanden samt erhåller vatten. Håret tar emot andas in det mesta av det du möter – allt detta sjunker in och vattnar till viss del tanken, skalpen är det stranden är för havet och vi skulle kunna tala vidare i detta men varför det är vackert det du skrev i begynnelsen;
i håret lever gåvor vida
ja du kan se haven
hur hav når strandlinjen
sjunker in
sjunker
in
i hav seglar ett fartyg
stäven rullar mjukt
nosar väg
fartyget
är ett ord
ordstäv
stävja dina ord
varför
se skönheten i fartyget
i den stund människovarat inser att orden ej är av stål
är av silvernål
med guldhuvud
i den stunden
inser människovarat att ordstävan
är
ordsträvan
*
( det finns)
havet öppnar
sakta sitt öga
ur eldglödande
speglingsörtbädd
isops
humlesång
malvaprinsessor dansar i prinsäng
vassen är
svepande fransar
målar vattenglas
järnoxid
vindar kyler
sveper filt tätare om
stocken
pekar
himlars längtans sommarblå
ögonen guppar flöte i
inväntans
ljusmod
följer vattnets rörelser
vatten
vackra
vatten
sjunker in
på handryggen
landar
skönhet
vingprydd
strålande djupblå
midnattsblå huvud violett kropp
kristallvingar
svartlånga antenner
känselspröt
spröd
vädrar
känsla
så vacker är du i din skrud
vad är handryggen för dig
en klippa
en klipphäll
vassen andas
småfiskar nyper under yta
snoken håller huvudet högt i den dagliga färden
skräddare väver sömmar
sömringar
ringare
ringar mötas
paddel
paddlar
doppas
lyfter droppar
kanoten når strandlinjen
vingprydd stiger in i vind
i kanoten
de är till ålder komna
så vackra
i sitt
nära
vi hälsar
de stiger ur kanoten
breder ut filten
lägger sig ned helt nära varandra
läser för varandra
då och då rör de varandra
deras fingrar vid nära
kvinnan reser sig sedan hennes hand snuddat vid hans bara hud
står vid strandlinjen vatten smeker tår
den lille gossen i vattenbrynet strålar
skall vi leka
kvinnan ler
först måste jag simma
den lille gossen väntar
och hon kommer
och hon leker
och han
strålar
får jag paddla
kvinnan ser frågande in i mina ögon
jag nickar
och de paddlar till näckrosorna
paddlar till stranden
gossen är lycklig
jag bugar mig
inför denna kvinnas godhet
tack till din ljusgåva
vi talar en stund
så dras hon till filten
de snuddar
nuddar
vid
nära
älskandeskimmers auraandning
förgyller
tallars glänta
mitt hjärta fylls av
så kan det vara
det finns
*
(björkvagga)
björkar flätar samman fingrar
vaggar kvinnosångs
längtan
finn mig
i nattens dagg
dropps
krona
så skall jag vandra de tusen milen med dig
se milan glödande vakna
i diamantljusblom
finn
mig
*
(stjärntörnen )
vissnade av skymda
skär genom halm och strå
är svartvridna
böjda klor
hullingtänder
rosentörnen
är ett vackert träd i kärleksdalen
bloddroppspärlor
stiger fram
i rosenskålen
vattnar uppklarnade skyar
stjärntörnen
synes stråla nattvägar
*
(tillrättamjukt)
stenen lade sig
mjukt tillrätta i min hand
sade
ser du klippan
vilken havet rör vid
smekande
vita
blommor
ur blå
ur den klippan flög jag
solvarm
är
klippan
vänd ditt ansikte in i landmärken
ser du tatueringarna
i huden
ådringar
mandalas
hudmandalas
gräsvingar sveper
bergen
ur det berget flög jag
solvarm
är bergen
min hand är varm av dig stenfågel
stenar är ej hårda
det beror på de ögon vilka lägges på oss
de ögon vilka dömer oss
de ögon vilka rör
vid oss
sten i min hand
viker ut blad
kristallådrad
lotus
lägger jag i
själsdamm
stenfågel
rör vid
solvarm
*
(silversegel)
hon reste sig
bad stocken
vänta
reser
sig
hennes hår rinner nedför
utför
med
klippan
är hav
är dimma
är drömmolnen
är regndroppar
är segel
drömseglare
strömmar
med
hon kupar händer
bär vatten till
stockens
törstande
*
(vredesskål)
upplev cirkelrörelsen av
godhetsfinger
i din hand
vänstra
din hand är en gryta
godhetsfinger rör
med sols
doft stiger in i
ditt inre
din hand är
drömbåt
seglar dig
till
jordestrand
pärla
blå
lagun
rör vid dina fotvalv
höjda
du stiger ur båten
är alltid i
vilja harmoni allkärleks godhetsfingrar
ibland rycks du
av dig
sätter du krokben för dig
spiller du i osmakskrydda
var gång du andas
sugandelera
tyngdkokor
öppnar ljusvingar ditt bröst
omfamnar dig
urbilder lyfter din rullgardin varsamt
ja
det lever änglaljus i ditt bröst
du är vilja harmoni allkärlek
du är i änglars form rörelse vishet
hand i hand
stiger du
till
sjunker du
in i
vetande
soldroppe
månande helande kärlek
ur dröm ser du stigar ser du glöden skapande sjuda
vredesskålen lyfts ur blodbad
spricker
kristalltonande
vingar
rör vid
tysthöga
du skrider in i
är
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar