stängda dörrar är lykta dörrar
är inte stängda
är lyktade dörrar
ser blyinfattade fönster
är det en dörr är det en lykta
det är skönhet
skönhet är lyckade dörrar
stängda dörrar är lyktade dörrar
är det du icke vill minnas
det du ej orkar lyfta fram
det vilket icke vill släppa och inte skall släppas dock ses
ser du hur de gräver i jorden vänder jorden för att växandeandning skall väckas
ser du schaktmaskinerna och allt det dessa gör
ser du den vilken framför schaktmaskinen
hur händerna verkligen i balans hanterar spakarna
därigenom blir det lykta
lyktade
lyckade
(bambukastanj)
sluter mina yttre retningar inom mina bönehänder
vad är bönehänder frågar du kanske
låt mig förtälja dig vad mina bönehänder är
det jag ser i dessa bönehänder
en böna ser jag
en böna skimrande rödbrun
lev
med det
bönen
är
en böna skimrande rödbrun
kastanj ser jag och ändå är detta en böna
jag frågar dig varför jag ser kastanjen
du ber mig följa dig
följa dig till kastanjelunden
och kastanjeträden sköljer alla sina skrudar i ett
visar kastanjebloms vita granar
vita sockertoppar
kastanjeträds blad susar leende
i hösten faller kastanjer inneslutna höljda i skal
du frågar mig
ser du taggskalen
de taggarna de skalen är ej stickande
mer
visande
jag är ej redo möta dig
sakta öppnas skalen och du möter
kastanjer
vackra
skimrande
rödbruna
bär minnen av vita granar
sockertoppar
skimrande
ö
vit
pupill
kastanjer vackra skimrande
rödbruna med
vita ögon
mjukvita ögon
det är sant
barn älskar dansa runt
sitta runt kastanjeträd
med rödblommande kinder
barn dansa runt
sitter under kastanjeträdskrona
kastanjer är
djur
barnen leker fröjdansljusa glitterstigar
verklighetförverkligande i är
ära vare skönhetens händer
jag ser en böna och grodden spirar
lindar sig själv
sig själv runt stödvägen
lindar sig själv
medsols
med solen
ser rankor
befinner mig i regnskogen
vem bar mig hit
du själv
lianer flätas till hängmatta
vilken vaggar mina steg
vilka är era händer
ni håller mitt hjärta
barnet vaggas i hängmatta
och ni vet att ni ej kan dra och slita
ni finner gemensambalansandning
själ ande
ande själ
jag ramlar ej ur
urkälla andas lugn
lianer ser jag flätas till hängmatta
vaggar
mina steg
ljuden uppfyller mig
ljuden
vibrerar
jag vibrerar
vibrerar med dem
vi vibrerar
en droppe fyller mitt öga
ögondroppe
och jag ser mannen
man sitta lutad till träd
så vackra är hans händer
ådringar
livsföljen
ser kvinna vandra vid gryningskälla
mannen spelar
kvinnan spelar
deras fingrar lyfts varsamt
sänks lyfts
lyfts sänks
täcker
öppnar för
de andas i bamburör
bambuflöjter
jag hör bambuträd andas flikblad ellipsblad
sakta
rörelse
andas
andas i bambu
svarta vita
mjuka
tassar
pälsen nosen ögonen
så
upplevandevacker är denna stilla rörelse
sluter mina yttre retningar inom mina bönehänder
vad är bönehänder frågar du kanske
*
(kamelianattdoft)
svartnade marker
höjer
mitt bröst
kämpa ej emot
kämpa
ej
emot
följ med
följ
till
lätt vind rör vid glöd
pulserar
lågor vaknar
eldfolken stå i ring
salamanderdanser
svepande
långa
yttre smälter
rinner
av
ur mina händer rullar
glödande
kol
vaknar i kamelias nattdoft
de baddar min panna med är
älskade
man
jag drömmer dina läppars mjuka beröring
vid mitt hjärta
i dagandes
fågel
*
(nära)
björkgrenar
svarta vita
lade sig till fyra vägars
ljus spände
trådar
spindelmoder
fjärilsmoder
lera kupade händer
växter droppade färger däri
tackorna tackarna skänkte ull
fingrar kardade mjuka drömmoln
lades i färgbad
vandrar i skimrande ängsull
väcker längtans skira
prismakyssar
tysta
löste alla mina steg in i drömmolns färger
vävde den väv vilken andades i trädsalar
bakom berg bakom skogar
i lä
i fram
sefyr andas lyfter bladens ansikten
stannar vid min sida
lägger armen om
axlar
mina
med molnfjäderhand pekar sefyr
hav sköljer silver blå violer tindrande mattas
guldstoff stiger
ur sjö rinner vattenfall upp
hur kan vattenfall rinna upp
ljusfall
det kan
detta
sångerna fyller dig
med liv
sefyr leder mig ur skogens täta
vid stranden andas bergshäll
solvarm nära
berg sluter vingar om mig
sjö sluter vingar om mig
nära
*
blå silvermåne
breder ut vingar
blåsilvrandeskrud
sätter
fotkorgsvalv
blommande
runt
stenar
smyger varsamhet uppför stigen
sjööga
andas
du sitter så stilla
i längtan till rösten
till stämman
hon säger dig
jag dansar i ängen
gläd dig med mig
utan att störa sätter jag mig vid dig
lägger mina vingar om dig
vaggar dig
tröstande
lägger vattendroppar runt din panna
ber dem öppna vingljusens sånger för dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar