onsdag 13 juli 2011

den 2 juli 2011

det är lätt sätta ord i fängelseceller
att binda ord
de ord vilka finns behov av att sägas
det sker ofta genom att lägga skuldbörda till den vilken har behov av att uttala orden
ja, det är svårt utsäga dina behov i det den du skall tilltala säger sig må dåligt av eller att du ger dåligt samvete.. orden binds med i förväg utsagda negationer


säg då; du binder mina ord – hur skall de annars veta
*
ökenvindar blåser torra
lyfter monsuners skugga


ur lyftade brunnslock andas torka


kätting släpper kedjering
dras samman till järndroppe
har du släppt ned ett föremål i en uttorkad brunn
det är besvärande
det sägs; tryckande tyst
du hör
ekot
av


tomhet


och vem var det vilken talade i vinden
var det skuggan av monsunen
vilken stillar
ökenvindens
torra
konstaterande


har du sett vindar röra vid sand
är det


en låga
en låga vilken söker andas


en låga
en låga vilken sjunker in igen
ty den mäktade ej slutas av kikarsiktet


vad är denna låga
är denna låga talet vilket är på väg slungas iväg


förr lärdes de tala rent – recitera genom att ha stenar i munnen
de lärdes ej spotta stenar överallt
de lärdes smälta skalen
ej använda orden till ordslunga
stenslunga är en god bild
ack så ont det gör i stenarna
ja; lev med den bilden att slungas iväg på det sättet
och till vad …
slangbella är en bra bild
slang – bella
slangbjällra ljuder med vinden
tala orden i det du är redo
våga möta orden med tystnad tills du upplever lågan stiga
*


(målar min hud med aska)




hjärtgård
skimrar




i ljuset av


havens trädsalar






högt däri ser jag kondoren omfamna örnen


sången fyller mig




de lyfter mitt pärlljus






sjögräs


rör vid


mina ögon


och jag vet vari kvedosången stiger
upp ur mitt bröst








målar min hud med aska


mina ögon med kol




för att minnas


minnas eldnätters berörelseregn






ni strödde min aska in i vinden
i havet såg jag


skrudad i midnattsblå mantel
med stjärnfålls pärltårsbård
skridande i försök se mig vacker
vandrade i skogshägn
står inför tjärns svarta klara
fingrar löser nål
broschen med lapis lazuli flyger upp i
träd sjunger midnattsblå
det är sant
ni vågade ej stanna ni vek undan
tager du min hand tjärn
flyr du mig ej
tjärn kupar händer; jag möter dig gärna
tänder ljusen vid din bädd läser sagorna för dig






ni strödde min aska in i vinden
i havet ser jag


hon sitter vid havet ingalunda
solpilsfingrar doppas i svartblänke
silverblad andas i havsträd
vänder saktmodsnycklar ur örtknippe
kammen tappade hon en gång
innan hon sattes i fångstnät
med naglar rispade hon stenar lösa
till slut fäller de korthusvingar in i havan
av dessa stenar andas silverblad i havträd befriade
solpilsfingrar reder ut trasselhår
mjuka vågor förenas med havsbruds sidenskrud




ni strödde min aska in i vinden
i havet ser jag




lämnar vallmofältens dalar
trådblad sömmade med silvertistel
cinnoberröd klädnad
vandringen förs av
vindfiolers öppnade e tu i er
dals inre lyfter bergsstig
blickar in i lavendelfälts doftregn
du omfattar min hands spröda
vi sitter knäfota i ögonhöjds djupkälla
du kysser min livsfruktan väck
vallmofrön springer uppför solstrålar
i glädjeljus av detta
och jag vet att den lyckan kan komma
kan knacka på min dörr i det jag minst anar
och det är detta oförberedda mognadsmöte jag önskar






ni strödde min aska in i vinden
i havet ser jag


dig äntligen
du ser mig i den jag är
i ditt ansikte är jag vacker
genom dig upplever jag mig vacker
ser dig tända alla ljus runt bädden
strö rosenblad i lärftens
vita sidenhänder
du lägger dig invid mig i
vår molnbädd
mitt huvud vilar på din
vackra arm
jag fryser ej mer
ur en av lågorna läser du
sagoskogens skönhet


detta
har jag
alltid drömt om
du kysser
min panna mjukt
mina ögon
in i varmvingar
min mun
med ditt fjärilsljus
håller om mig in i sömn




målar min hud med aska


mina ögon med kol




för att minnas


minnas eldnätters berörelseregn






*
(sjöbjörken)




åror föll ur
händer






knäpper sig samman






vid stranden växer pilträd av åror


orden




orden är
förenade med alla hav


för
enade




så säger
sjöbjörken






dyker in i


enande
för




och de stiger upp ur hav
vattenmantlar gnistrar








snäckblad


stiger


ur






släpper pärlor


i






ejderdunsvaras




röda
näckroskronor

Inga kommentarer: