så är vi
ljusets
är vi
värmereflektioner
skriver våra blad
våra
sidor
mantlar vävda av
himmelstrådar
ser du dessa trådar vandra
från ovan från nedan
från nedan tillovan
vävramen sammansattes av hans manshänder
av trädgåvors grenstammar
ser du inslaget löpa
från vänster till höger
från höger till vänster
jordetrådar äro dessa inslag
ser du staden
det stadigvarande
väverskor sitta i jordekupor
lystrar
väver
in
sol och måne
måne och sol
i mitten av stjärnkretsens sjunde
i mitten
hennes trålande
allsjäl
dessa mantlar bar de
bär de
där de samlas runt bergets fötter
rötter
de slog ut berättelserna ur hjärtamforor
såg dessa sjunka in
knackade
mjukt på
stenarnas dörr
bad dessa väcka eldens berättarbladsljus
med varma ögon
ur elden vikes bladen ut
berättelser konsoliderades
vandrar
världstillvaros visa
de lyfte de tyngsta bergen över
uppför hindren
vilka var
vilka är dessa berg
den fysiska kroppen är detta
*
(med)
med
dig
skulle jag vilja
lämna platsen vari jag knyts så hårt
den enda
färdkost jag bringar
med
är
mig
i mitt själv
och i nätterna
viker jag undan hudtäcket
ber
fotsolars uppstigan till
under valven sköljer gryningsbäcken
pärlfiskars
medströms
cypresser andas varligt ur hennes bröstskål
fågel sjunger
ur mitt vänstra finger
rådjuret flyr
till tjärnens öppna ögonvingar
flyger mjuka penseldragsvindar
över din sargade tankepanna
och du min älskade
förde mig
in i den sprängda tunneln
släppte ej min hand
vi hörde bergets sånger
väggarnas skimmer uppfyllde oss
havet
det vackra
hälsade
oss
vi dök djupföljande med
lyfte
våra
vattenmantlars
kaskadljus
de
vilka såg oss
trodde det var ett vattenfall
vilket föll i lotusens kronhänder
med
dig
skulle jag vilja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar