jag ser havet
en enormstor boll
ett hjul av yppersta skönhet
ser detta hjul cirkla
snurra runt
ett kvarnhjul kanske
ser vatten forsa
ser vatten lyfta
cirkel
snurra
runt
ser havsbotten stiga upp
ser havsyta stiga ned
ser omvandlingsskönhet
så lägger sig havet och är det vi ser
i hav seglar ett fartyg
vindar växer
fartyget slungas hit och dit
sörj icke de brustna stegen
dina händer äro hela
äro blödande rosengårdar
äro hela
fartyget splittras
är inrekärna i hav
driver med strömmar
i visshet
havet sköljer
sköljer
de brustna skoven
sköljer upp drivved till stranden
där sitta du
lägger pussel med drivvedsbitar
ett fartyg är uppståndet till din resa
ur ditt lyssnande till vindens inre öga
vindarna växte ej till din söndring
det var du vilken växte till din söndring
vindarna omfamnade dig
gav dig synen åter
bergen reser sig ur dalens händer
ur dalens kupade skål
gräs är havsvindars böljande doft
är liv
är silvergyllene skönhet i solens strålars fingrar
hon sitter vid stenen i dalens mitt
flätar sitt långa hår
solhårssilverne
hör
kritter drivas nedför sluttningen
kom
till ängens hjärta
elden stiger ur ässjan
hammaren lyftas
kopparplåten skimrar
han driver koppar till stav
i alla dessa kan du skönja driva
drivande rörelse
vilken leder till
skönhet
vad är natten, vad är dagen, vad är nattens fågel, dagens fågel
vad är kvällsvinden
morgonvinden
kvallsbarnet
morgonbarnet
vari växa fjädern, vari doppas dess udd, dess spets
pulpa – puppa – pulpet
natten är dagens moder
är dagen nattens fadet
vara till lags är ej jämförbart med anpassa är inte ens liknelsebart
att vara till lags är att bortse från de behov vilka skapar helhetens unika droppregn däri var droppes skönhet är havets helhet
havets helhet med djup, bottnar, stränder, ytor, vågor, kvav allt detta vilket hav är
de visa, de visar
de visa vandrar stigar, vandringsleder
pekar med yttersta falanger
vägars höjder samt stup
i hjärta bära de ränsel av visdomsgåvas bladregn
de nakna bladens ovikta kanter
de visa är vishet är visdom i förenandet av
vishet/värme
visdom/ljus
och natten är dagens moder
vaggar alla stigar i sin famn
smörjer såren
lagger bladomslag
plantiago
planterar dina önskningar
i jordeögons spirande
kvällsvinden
bär dagen in i hennes famnandevärnads lyssnande
hon gjuter balsam
över vågor
klippa med silverbladsfingrar slitna toppar rena
*
(de nakna bladen)
de visa
de visar
de visa vandrar stigar
vandringsleder
pekar med yttersta
falanger
vägars höjder samt stup
i hjärta bära de
ränsel av visdomsgåvas bladregn
de nakna bladens
ovikta
kanter
och natten är dagens moder
vaggar alla stigar i sin famn
smörjer såren
lägger bladomslag
plantiago
planterar dina önskningar
i jordeögons spirande
kvällsvinden
bär dagen in i hennes
famnandevärnads
lyssnande
hon gjuter balsam
över vågor
klippa med silverbladsfingrar
slitna toppar rena
och där vid dagstranden står han
leder dina steg följer dina stigar
ja modern fadern
öppnar sakta sina händer
ser i fröjdande ljus värme
barnen följa
i hjärta bära de
ränsel av visdomsgåvas bladregn
de nakna bladens
ovikta
kanter
*
(vid)
silverkalla
andas vind i hagen
skär lien
månskära
sommarbladen rena
in i bokens låga
i vinterstormars rytande
inbäddarhänder
vänder de
blad
för varandra
vid brasans ögonljusa värme
(vad är vad)
sepia är en vacker ton
dyker djupt in i hav
omsveps
av sjögräs mjuka
ögongardiner
vad är natten
vad är dagen
dagens fågel
nattens fågel
kvällsvinden
morgonvinden
är natten dagens moder
är dagen nattens fader
vari växa fjädern
vari doppar dess udd
dess spets
pulpa
pulpa är ett vackert innebördsord
pulpa
fingerbladskrona håller om
puppa
silkestrådar lindas
lindas
i lindarnas
alle
pulpa
puppa pulpet
med ens ser jag en vacker skolbänk
med lock
med bläckglas
med ens ser jag vacker kristallflaska
med bläck
fjäderpenna doppas däri
med ens ser jag skönskriften uppstå ur kalkyleringsgradens stävjan
skönskriften reser sig yrvaket
ruskar om sig
och handen
för henne i dansen
hör rafsandet i det pennan dansar vals
eller är det sidenets svepande frasande
han för
hon följer
och skriften är cirklar i deras händers skönhet
drömcirklar
väcker
marmorgolvets ådring
rodnar
blicken stiger
möter
ljuspelare
i azurblå turkosströmmar
katten lapar blå
solstrålar
stiger in i gryta
fyller
hungrande
till
mättnad
vandra i din skönhet
modersbarn
i fadersängen
i sepiasalen finner dina skimrande fötter frid
*
(kärleksljus)
snäckorna
andas in
soltrådar
i regnens hår
kupar valv
över
i ditt tunga steg
skall denna pärla
stråla för dig
dansa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar