levde med ordet stäv
ordstäv
denna natt ser jag haven andas
ser jag skogar
vandrare
vandrerskor
ser jag fartygets stäv
och ser däri en isbrytare
en enorm fisk med spetsig nos
så andas haven in
och är en flod
en fors
en fjällbäck
ser en man sitta med silverbladskniv
han täljer en stäva en kåsa
ja
vattna ditt hjärta med skogarnas sånger
var gång du uppfylls av törst
stäva
sträva
funderar vidare i strävhetens tecken
vad kan vi göra för att uppleva det sträva mjukt
sandpapper är strävt
i olika grader
beroende av det du skall sandpappra
det du skall sandpappra är kanske kvistigt är strävt
två sträva ytor gnuggas emot varandra och blir mjuka
lena
kanske behöver vi det sträva för att ernå fingertoppskänslan för åt vilket håll vi skall stryka
smeka hästen till exempel
sammet till exempel
smak kan vara sträv mot tungan
kanske behöver vi det sträva för att veta hur vi skall krydda
släpper bilderna de leder vidare
vidare
vidarevidare
vida
flyg vackra bilder
fria
*
stolthet
stolthet och fördom ligger ära varandra
fördöm icke ditt hjärta
däri fördömer du ditt hjärtas mening
stolthet
har ofta förblindat mötesregnens klara droppar
eller gjort dessa mörka inför upplysandet
i väntan på synfältets skärpa
skärpa ligger nära sherpas
dessa kan vandringsleder
kan taga din hand samt leda dig genom bergsmassiv
bergsmassiv dimhöljda
sherpas ögon
har glitterljus inom
skärpa sinnen
är
renande
ett renande vilket skänker stoltheten det den är i grunden
i sin vagga
stolthet är en vacker gåva i urbegynnelsen
den är en del av alla ljuskällors vägar, vilka kan liknas vid det spö feer håller i sin hand; vilka upplyser mörkret med stjärnstoff
stjärnstoft
stjärnbloss
ja
detta spö kan vara feernas fingrar
fingrar vilka pekar ut vari stjärnregnens klara droppar består
ja, de lade törnekronnan runt hans huvud
solkonungens huvud
i tredje ögats sfär
frälsarkransen lades i hans hand
varje pärla är kommen ur en tagg
stolthet är;
älska dig själv
jag är i det yttre
jag är i det inre
detta är en slags instigning eller invigning
det är att bli det du en gång bar i dina händer
det ditt hjärta såg i det hjärtat blickade ut genom det tredje ögat innan detta fördunklades av ensamtanken. i pannan bär varje vara – existensvara – en medaljong med barnet sittandes i, barnet är andekroppen i denna fågels vackra vingar – själsvingar, själskropps rörelse
detta barn vandrar vägar, utforskarvägar i dig
detta barn trotsar i de stunder du ej följer
ju mer din stolthet – negationsstolthet – vägrar lyssna desto starkare trotsar barnet
närmare bestämt så starkt att svettpärlor sipprar ur din pannas lagda veck
dragna fåror
och varje svettdroppe
pärla är ett frö
vilket skänker ditt öga
blomning
*
det vilket gör mig mest ledsen är
att likna mig vid dem vilka skändade mig
dem vilka skändade
min kropp hela den jag är
och naturligtvis kan jag inse att jag kan likna dem
de har satt sina spår i mig
spillt sina vätskor i mig
planterat sina fingrar i min hud
det får jag bära med mig
ändå
ber jag
likna mig ej vid dem vilka skändade mig
*
stiger närmre vulkanen
hettan slår emot mig
mitt ansikte
i förstone är min reaktion att skygga
ta ett steg bakåt
upplever marken vibrera
står kvar
denna vulkan är en kokande gryta
och innehållet bubblar
kastar du i ett föremål
fräser
glödsoppan
jag inser hur det kan komma sig att vulkanus är framom
är kommande
jag ser berget
markerna
ser glödsoppan koka över
ser askregnen
ser stelnandeprocessen
samt det gryende spirande ur det rena
ser ordet kommande och ser vidden
kommande
kom –m- ande
kom moder ande
*
det fanns en orsak varför de i den måleriska konsten
i egyptisk konst målade ansikten, gestalten framifrån
ansiktena
fötterna var riktade till höger
gärningshanden
ser ikonmåleriet – ett fönster mot himlen
och jag ser det tvådimensionella vilket denna konst är
även i ikonmåleriet målas gestalterna framifrån
naturligtvis blir jag osäker och fylls i skrivandets stund av osäkerhet, är det så- jag kan inte erinra mig att jag i dessa konster någonsin sett en gestalt bakifrån.
jag skulle vilja säga och jag gör det;
bakom såg de endast i kommande
ja de blickar oftast till höger till öster
jag fylls av vördnad
*
(ögonblomning)
älska
dig själv
jag är i det yttre
jag är i det inre
tanken är din törnekrona
i din hand ligga
livskrans
varje pärla är kommen ur en tagg
stolthet är;
välkommen
stig
in
skrid uppför
altargångens
vigning
in
instigning
invigning
hör tempelklockor ljuda
älska
dig själv
så säger dig ditt hjärta
bli det du en gång bar i dina händer
det ditt hjärta såg
i det hjärtat blickade ut genom
det tredje ögat
innan detta fördunklades av ensamtanken
i pannan bär varje vara – existensvara –
en medaljong med barnet sittandes i
barnet
är
andekroppen
i denna fågels vackra
vingar
själsvingar – själskropps rörelse
detta barn vandrar vägar
utforskarvägar
i dig
detta barn trotsar i de stunder du ej följer
ju mer din stolthet – negationsstolthet – vägrar lyssna
desto starkare trotsar barnet
närmare bestämt så starkt att
svettpärlor sipprar
ur din pannas lagda veck
dragna fåror
och varje svettdroppe
pärla är
ett frö
vilket skänker ditt öga
blomning
*
(nuvarandeklädnad)
reser ur mjuka dynor
mjuka dyningar
når strand
i sanden breder hon ut armvidd
ögonen flödar havslinje
horisontstrimmas
flimrande
ljus
darrljus
är ett ax
strimstrå av guldsilver böjes
horisonten är cirkel runt
horisonten håller hon i sina händer
ser in i
kom vind kom hav
kom allt
hör mitt hjärtas djupa
horisonten omfamnar henne
omgiven är hon
av är
havet stiger
virvlar
runt henne
pärlskrud bär hon
faller in i sandfågels vingar
lyfts över
broar
hon vet
detta hopp skall stiga
klippan till hav
tåspets snuddar vid intet
är
hennes
fotfäste
hon kastar alla livspärlor i vinden
vindmoder rör vid dem alla
pärlor skiras vattenkristaller fäster vid
hennes blodröda
klädnad
detta
hopp
skall stiga
hon faller
faller in i hav
drunknad
ser pärlor stiga
reser
vågor höga
havshästar drar vågspann
hovar trummar vitskummande
dånar hav
en av hästarna
bär henne
lägger henne i ringen av pärlors
efterklingelse
grön
är
hennes
nuvarandeklädnad
*
(sherpani)
dimma
lägrar berg
lama andas mjuk rörelse
sherpas
följer
led
sherpani
bär smycke
silverbrosch
helt nära
hjärtrot
hon knäpper upp vägen
visar med mjuk vinge
dimma
strör
silver
klanger
själsblommor sänder
doft
av hennes sländsång
*
(pärlrader)
en vandrerska
lägger smygande steg i
pärlrader
marker andas lugn
i hennes
nära
hon bär en ränsel given av visdomsmoder
bär den i etthet med
ryggen
bördorik
är denna ränsel
jag ber dig läs bördorik i ljus i värme
i hennes kärlek
flätad av björkgåva är ränsel
skimmerröd näver
vid midjering
i flätad vassrem
sjunger
kåsa
given av höga skogens
stammars
furu
fru
breder ut sina mantelarmar till lä
kåsa vajandes lätt
till höftvinges
ocean
hon är vorden stigfinnare
sökandet lade hon i
hälskopor
visst hände det att de skvätte över
skyndsamt fann de vägen hem
vandrar genom de femtionio dalarna
livsdalarna
i var och en andas tolv drömportar
i tolv drömportar andas tolv
visandeportar
i treende dras dessa
samman
se in i oss
i spegelsjös
öppnade
öga
månmoder stiger fram
hållandes
silverskiva
inför
löses
silvertrådar
dras samman
i gordisk skönhet
vandrar genom de släckta dalarna
i var och en är en pärla
en bladpärla
så vet jag hur måndroppar är
i mörkerdal
ser jag silver skimrande
försvinna
stanna i ögonvrår
silver rinner in i mina ögon
daglilja blir nattlilja
drick
ljusregnen
dotter
lyfter kalken till läppar fuktas
ser blad öppnas
i var och en av dalar
skimrar varsamt
pärla
upplyser
mörker
i rosensky
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar